Det finns trösklar, och så finns det trösklar. Jessica skriver sjukt bra om den ena sortens och jag själv har rätt bra koll på den andra. Jag pratar om tröskeln som man måste ta sig över för att komma iväg på den tänkta träningen. Vissa dagar är det så lite tröskel att vilken rullstol som helst kan köra över den med lätthet. Andra dagar är det en kamp – som går lite hand i hand med hur länge jag suttit i soffan. Ju längre soffläge, desto högre tröskel.
Ikväll står norska superintervaller på min plan. Klockan är 20.29 och än har de inte hänt. Men de ska. Jag lovar. Snart. Jag ska bara… först.
[insert]
[/insert]
6 kommentarer
Hm, Norska superintervaller? Berätta =)
Trösklar alltså. Funktionen av dem kan jag fundera över ibland. Människan är väl bekväm antar jag. Men samtidigt: älskar känslan efter att ha rört på mig 🙂
Så olika man är! För mig är det tvärt om! Desto längre jag sitter desto mer sugen på träning blir jag! Det kryper alltid i benen om jag sitter för länge 🙂
Hoppas du kom ut igår 🙂
Själv ligger jag i soffan med en stor julkaka och funderar på vad jag ska klara av för lucka idag.
Har extrem träningsvärk i sätet efter 15 min amrap i förrgår, men försöker intala mig själv att det ju bara berör halva kroppen och att överkroppen borde få sitt idag ;-D
Eller så blir det en kväll i raggsockor…..
Hur gick det, fick du till det? Jag måste ladda så länge (flera dagar) inför ett intervallpass att jag fick styrka dem ur träningsupplägget… Vi får se hur det går med de norska i kalender!