(English translation available here while we work on the new setup)
Jag älskar att springa i mörkret. Då är jag i min alldeles egna värld och behöver inte tänka på allt som är utanför den bubblan ett endaste dugg.
November ger rätt stora möjlighet till mörkerlöpning, needless to say. Det blir mörkt innan Studio 1 börjat på P1 typ (alltså runt kl 16 för er som fortfarande lyssnar på P3 eller reklamradio).
Igår kväll drog jag på mig löparjackan – en favorit från Marmot (samma som här) som jag nyss har fått i en härlig mintfärgad nyans – och satte pannlampan på huvudet och sprang iväg. I lätt duggregn som ibland övergick i fuktiga snöflingor.
När jag kom hem var kvällen fortfarande tidig trots att mörkret var sådär kompakt som det annars bara är mitt i natten. Om det är härligt att springa i mörker så är det ännu härligare att springa i mörker – och komma hem och känna att man har hela kvällen kvar. Det är då man plockar fram tekoppen och bara njuter i soffan.
Och min truckerkeps? Det är också en nykomling från Marmot och den vill jag aldrig ta av mig. En sådan här skulle jag haft när bodde i Kanada. En sådan här har jag nu när jag bor i Åre. Så jäkla rätt.
[insert]
[/insert]
2 kommentarer
Rund: haha, jag kollar mig om axeln för att försäkra mig om att inga vargar springer efter mig!
Härligt!
Jag har börjat tycka om mörkerlöpning. Men det är fortfarande lite läskigt, när man jobbar med mörkrädslan… 😉
Kram M