Jag har uppgraderat mitt backpass från att innehålla 6 backintervaller till 8. Min löpcoachande sambo tycker att jag ska springa 12. Jag är på väg dit, men jag orkar inte hela vägen. Inte i huvudet. Som jag skrivit förut tycker jag att det är mentalt jättejobbigt att springa många intervaller. Hellre få men långa.
Det blåste och var kallt om öronen. Sådär som det liksom värker. Men mellan pulstopparna hann jag ändå tänka att maj tamejtusan är en helt fantastisk månad i Åre. Jag har hört så många säga att maj är värsta månaden (jag har nog bara hört en person som faktiskt gillar maj) men det är alldeles gudomligt med ljuset. Jag sprang mina intervaller runt 22.15 och det var som eftermiddagsljus i december. Magiskt.
5 kommentarer
Magiskt var ordet…otroligt vackert.
Yeah! Bra sprunget! Bara att komma sig för att köra de där intervallerna borde ju ge bonus (i form av extra intervaller) tycker jag. Härligt med ljuset också.
Vilket ljus!
Och jag säger som Annika, klarar du 8 klarar du 10 klarar du 12.
Hur svårt kan det vara? 😉
Och hur var fotföreläsningen?
Annika: hahahahaha!
Grymt! 8 är ju typ 10 och 10 är galet nära 12 (nu börjar jag ..”vi är på km 9 = du vet att vi är på km 6″.)