Inspirerad av Finnkampen visste jag precis hur jag skulle lägga min bana inför kvällens Tjejmil i Halmstad. På tartanbanan på Sannarps IP såklart. Jag skulle göra precis som Gavelin & co gjort tidigare. Springa varv efter varv efter varv efter varv så att det totalt blev 25 stycken.
Grabben hakade på till Sannarp. Han skulle springa långpass. Också detta på bana. 16k blev det för hans del. 40 varv. Låter det trist? Det tycker jag också!
25 varv låter inte lika trist. Det var faktiskt rätt så uthärdligt. För när man väl gjort 10 så har man nästan gjort hälften, och det springer man och gläds åt de nästkommande 5 varven vilket gör att det sedan bara är 10 kvar. Och de kan man “tänka ner” till 2 x 5. Och det är ju inte så mycket. Man får inte vara dum – det gäller att lura sig själv till att tro att det inte är så mycket. Att det inte är så jobbigt. Och framförallt att det inte är så tråkigt.
De 10 första gick kanon. Varv 10-15 gick lite segare. Varv 15-20 gick taktfast och bra men de sista 5 var evighetslånga. Då var det så nära men ändå så långt kvar. Sista varvet var bäst. Jag gjorde en långspurt på 400 meter med maximal fart på upploppet de sista 100 metrarna. Sedan satte jag mig ner på mållinjen och njöt. Och stretchade lite medan Grabben sprang sina sista varv.
Nu har ni lite drygt 3 timmar på er att tävla om spikmattan!
0 kommentarer
Kul att se hur du “tänker varven”. Jag gör likadant. Det roliga är att jag verkligen är så dum så jag går på det gång efter gång – med mina kilometerräkningar hit och dit. Först 10k sedan en famma och så var det ju bara en ynka mil kvar.
Heja hjärnan som inte alltid är synkad med ben och flås 🙂
Heja dig som körde Tjejmilen på Finnkampsvis!
Bra jobbat! Det lät onekligen som ett tufft pass att springa runt runt runt osv… 🙂