Med gårdagens lärdom färsk i bagaget satte jag på mig träningskläderna så fort jag snoozat klart imorse. Sedan gick jag ut. Träffades av solen morgonstrålar som smekte både mig och trädens grönska. Jag joggade iväg i en långsam morgonlunk och lät benen själva bestämma tempot. Det var en behaglig start på morgonen. Pulsen tickade på i sakta mak och hjärtat myste. Det doftade nyklippt gräs och sommarregn, hallonsött och skogsljummet. Morgonjoggen handlade aldrig om att springa snabbt eller att ha andan i halsen. Den handlade enbart om att må bra. Och det gör jag nu.
0 kommentarer
Morgonpass = kärlek.
Morgonträning när den är som bäst! Härlig beskrivning!
Ja du… Man lär sig av sina misstag ;).
Så bra du hade beskrivit ditt morgonpass! Det är precis så jag springer på morgnarna, för att må bra!
Ps: Tack för din kommentar igår! “Bloggväggen” kommer med jämna mellanrum o man undrar varför man håller på:)
Låter härligt! För min del blir det 7-8 km för att springa av mig de sista resterna av söndagens äventyr.
Dessa mysmorgonjoggar behövs dom också, så härligt att bara lufsa omkring och just må bra!:)