Jag sitter i bilen på väg mot Stockholm. Jag är några fräknar rikare och mätt på god mat från favoriten Spis & Deli. Fötterna mår fint efter 12 km längs med vattnet på Prins Bertils stig men tyvärr gick jag lika många kilometrar som jag sprang. Huvudet ville – men inte kroppen. Det var inte ork som saknades eller trötthet i benen som protesterade – det var liksom en stel och stapplig känsla som satte sig lite varstans och framförallt i ryggen. Så jag valde att ta det piano. Njuta av en fantastisk vårdag. Blicka ut över havet och kisa mot solen.
7 kommentarer
Åh!!! Ljuva Halmstad! Vad jag läääääängtar!
SKYNDA hem!
Bra val tycker jag eftersom du fick njuta lite längre av omgivningarna.
Smart träning kallas det 🙂 Vacker bilder som alltid!
Ibland måste man göra som kroppen vill. 🙂 Nästa gång vill nog benen mer. 🙂
Låter klokt. Ibland är det ju kroppen som försöker säga något. Nästa gång känns det säkert bättre. 🙂
Kändes precis samma här idag. 15 blev 7 och de var så tråkiga, stela, dumma och fel. Inte hade jag den vackra omgivningen heller – snarare ett grustäckt ledsamt bostadsområde.
Bättre nästa gång!!