Äntligen bröllop! (Vilodag 9 av 17)

Det är söndag kväll och det enda vi gjort idag är äta och sova. Vaknade vid 12, gick och åt en pannkaksfrukost. Gick och la oss igen och sov till 17. Träffade det nygifta paret och deras australiensiska släktingar vid 19 och åt kinabuffé (tänk er bufféerna hemma, men något bättre och typ fem gånger så stora). Nu är vi hemma igen och ska sova – och packa inför morgondagens Miamiresa (ser fram emot en massa promenerande för jag har knappt gått ett steg på 5 dagar). Bröllopet är över – men jag har hur många bilder som helst från bröllopsdagen och här kommer några stycken:

The wedding party

Bruden och hennes sockersöta prinsessdotter

Brudpappa (visst ser han ut som Tom Jones!), brud, brudgum och brudmamma…

Jag och veckans första varma soliga dag!

Våra buketter var otroligt vackra. Det röda i rosorna matchade våra vinröda klänningar. Festlokalen var dekorerade med samma blommor vilket måste ha kostat en förmögenhet.

Min frisyr bakifrån – här gömmer sig 94 hårnålar.

Alla blev fixade från topp till tå.

Alla i the wedding party + halva släkten åkte runt i denna limo bus mellan olika fotograferingar…

Tårtan!

Brudgummen letar visst efter något…

The last dance. Eller om det var första?

Brudens skor(!)

Ja – det är ett par vita plattformssneakers!

Inpå småtimmarna dansade Grabben av sig kavajen. Min träning under dagen bestod av några låtars intensivt buggande. Han är grym på det – min Grabb!

Gårdagen var lång, på alla sätt och vis. Jag sov hos den blivande bruden och vi vaknade strax efter 5 och pratade om allt mellan himmel och jord. Klockan 07.00 satt vi hos frisören för att få till de rätta bröllopsfrisyrerna. Jag var lite rädd för vad de skulle hitta på med mitt hår för jag har fördomar om att trenderna här borta inte är desamma som hemma i Sverige. Jag är minimalist ut i fingerspetsarna och frågade efter något som var “chic and trendy, sophisticated and young”. Det kan tolkas på många sätt. I mitt hår blev tolkningen en himlans massa lockar och 94 hårnålar. Jag såg inte direkt “young” ut men skit samma.

Några timmar senare kom make up-fixarna hem till oss. Nu var jag rädd på riktigt. Och det hade jag all rätt att vara. Jag skickade ett sms till Grabben och sa att jag såg ut som en skata. Jag fick supermycket eyeliner och väldigt lite mascara och väldigt mycket ögonskugga väldigt högt upp på ögonlocken. Men bruden var nöjd så i all tysthet gick jag och ändrade lite själv och ångrade mina 50 dollar som jag betalat för detta. Detta är den andra misslyckade sminkningen jag fått här i Kanada så nu vet jag bättre…

Efter diverse sminkningar och grejer var det dags för den första fotograferingen. Fotografen skulle följa oss hela dagen och alla våra förberedelser. Hon plåtade alla små accessoarer och när vi snörade brudens korsettklänning.

Vigseln började klockan 13.30 och vi färdades flådigt i en vit limobuss. Väl i kyrkan utförde jag mitt jobb på ett ytterst galant sätt och gick i lagom tempo fram till första raden och lyckades stå vänd åt rätt håll hela tiden. Jag undrade för mig själv hur mycket jag fick le – det var ju inte jag som skulle gifta mig.

Efter kyrkan kunde jag pusta ut. Det gjorde vi nog allihop. Vi trängde in oss i limon allihop – men nu skulle även halva släkten med. Sedan åkte vi till ett slott att ta en massa bilder och sedan iväg till Tim Hortons (Kanadas största stolthet?) där brudparet också ville bli fotade. Det tog en himla massa timmar och klockan 17 var vi i festlokalen där det stora balunset skulle ske.

250 gäster var bjudna och de stod alla i kö för att var och en hälsa på inte bara brud och brudgum utan mammor och pappor och systrar och fastrar. Det kallas för “the receiving line” och tog evigheter. Jag stod i slutändan av “the receiving line” och bjöd på shots – baileys och amaretto i små chokladkoppar. Det var ett slitsamt jobb!

Innan vi kunde börja med ätandet skulle alla i the wedding party dansa in till sina platser till knäppa låtar, innan brudparet slutligen presenterades och tågade in. Vi satt som på ett podium framför alla gäster och det kändes väldigt bisarrt. Våra bord var upplysta och det var som att äta på en scen. Och äta gjorde vi minsann – det bjöds på 9 rätter (fast jag räknade bara till 6) och när vi var klara (strax före midnatt) dukades det in ett stort buffébord med pizza och tårta om någon fortfarande var hungrig.

Det bjöds på gratis dricka under hela kvällen och jag festade loss på strawberry daquiris. I alla fall 2. Det blev en hel del dansande och jag passade på att dansa med Grabben som är en hejare på att bugga. Kanadensarna är nog inga buggfantaster för de undrade vad vi höll på med. Hallå, har de inte sett Let’s Dance eller?

Att vara med på detta bröllop har varit en fantastisk upplevelse. Och en väldigt speciell sådan. Bröllopet har känts bitvis surrealistiskt jämfört med vad jag är van vid från Sverige och även om det har varit roligt att vara en del av the wedding party är det skönt att min bild av det perfekta bröllopet ser ganska annorlunda ut. Det är också skönt att brudparet, som jag tycker väldigt mycket om, också numer är gifta. Man är lite nervös när det italienska passionerade humöret gör sig påmint väldigt ofta. Detta bröllop hade blivit en riktigt bra film!