Imorse var det dags igen. På med löparkläderna och iväg. Regnet lurade i luften och vädret ville inte bestämma sig. I ett skogsparti glittrade solen ikapp med vattendroppar på löv och gräs och det var så slående vackert. I ett annat skogsparti var det helt tvärtom: grått och dött men fullt lika magiskt. Skogslöpning är fantastiskt!
På ett ställe fastnade jag i en rot och trillade handlöst framåt. Skogsbarr är mjuka och skrapade tack och lov inte huden blodig – men däremot har jag lite ont i tån. Som alltid är man lite chockad efter ett fall och den första tanken som uppstår är “var det någon som såg mig?”. Sedan kommer adrenalinet. Att jag hade ont i tån märkte jag inte förrän långt senare.
Det blev 45 minuters väldigt lugn löpning på sommarglittrande skogsstigar. På slutet kom regnet. Helt plötsligt började det ösa ner – men då var jag redan klar med min löpning. På vägen hem plockade jag upp 4 liter jordgubbar. Lyckan är gjord.
14 kommentarer
Känner allt igen var korten är tagna, som tur är har kommunen tagit sitt ansvar och 2015 har de gallrat upp i skogarna runt slingan
Nu fick jag en plötslig längtan efter min hemstad Halmstad! Har klafsat runt i sjuhäradsskogarna (Borås med omnejd) i tio år nu…
Tack för en inspirerande blogg!
Lina: helt klart
Nipe: yes man kan cykla den! börjar i stan vid slottet – och går ända ut till möllegård där man kan äta glass på riccardos. där måste man nog lyfta cykeln över en kohagesstängsel vid 2 tillfällen
Camilla: ja gör!
Alexia: tack själv!
Erik: ja det sprang jag för ett gäng år sedan, i ösregn. brukar åka till hökafältet och springa. så himla fint där!
Fröken fräken: haha nä alla gör nog det… 🙂 läste en kul krönika om det för inte så länge sedan. håller med om att det är bättre att tänka tvärtom. 🙂
Åh, jag trodde bara det var jag och små barn som gjorde det: Kollade om någon såg när jag trillat! Stöp handlöst på en orienteringstävling häromveckan och det första jag gjorde var att hastigt kolla så att ingen var i närheten. Vad är det för konstig reaktion – det vore ju bättre ifall någon var i närheten ifall man skadat sig…
Härligt fina bilder! Ser nästan ut som när Laholmsloppet, 2 varv på en 6 km-bana i flack skogsterräng.
Sagolikt vackra bilder som får mig att vilja ut i spåret ännu mer. Måste bara bygga upp styrka i bål lite mer först bara (efter två täta graviditeter) 🙂
Tack för inspiration, fina du!
Det där såg helt fantastiskt ut! Ja måste nog leta upp lite skogsstigar:)
Hrm, jag googlade lite och hittade vad den börjar och slutar i alla fall. Nåt visst parti som jag ska prioritera? Tror inte hela sträckan är aktuell med tanke på 5dgs orientering 😉
På tal om Halmstad. Jag ska på O-ringen nu till helgen. Tänkte testa Prins Bertils stig nån gång under veckan. Vart startar den och kan man cykla på den också?
Åh låter härligt! Skogslöpning är det bästa!
Lotta: ut å njut!
Sandra: detta är i eketånga. ut och testa skogarna där! detta är mitt emot elljusspåret, jag följde de gula markeringarna även om det var lite förvirrande. efter det testade jag typ alla stigar som fanns. 🙂
Josefin: terräng kan man springa ändå, 3km eller inte. hoppas din rehab går bra!!
Oj vad jag längtar tills jag är igång ordentligt med löpninen igen… Får bara ge mig ut på 3km rundor 2 gånger i veckan nu pga skada och det drar ner motivationen en hel del. Det är ju så härligt att få springa på nya äventyr ut i skog och mark. Bilderna gör ju att man längtar ännu mer.
Hej! jag undrade bara om detta var i Halmstad, och i sådana fall var? Bor nämligen själv där, och de där stigarna såg väldigt lockande ut! 😉
Älska skogslöpning!! 🙂 Nu är jag trött på att tugga asfalt – nu vill jag ut i skogen igen. Fina bilder btw.