Jag hade glömt bort att det är vår och att det blir mörkt sent. När vi åkte mot Lynga var det ljust. När vi var färdigsprungna var det fortfarande ljust. Fint så – pannlampan fick ligga kvar i bilen till nästa gång.
Mina barfotaskor satt som en smäck på fötterna och underlaget som bestod av barr, sand och strandskogsstig. Jag sprang och försökte analysera känslan och liksom känna skillnaden. Och jag tror jag kan beskriva den! Att springa med barfotaskor, oavsett om det är Fivefingers eller Merrell, är som att springa med lätta växlar.
När jag springer är det sällan mitt hjärta som sätter begränsningen. Min svaghet sitter i benen! Samtidigt som jag är stark i benen är det benen jag alltid blir trött i när jag springer. Men med barfotaskorna är det en annan grej. Jag märker hur pulsen ökar för att hjärtat jobbar. Det tar emot i andningen – inte i benen. Och det viktigaste av allt: jag springer snabbare. Jag har en annan känsla i benen – den är rappare och lättare. Jag landar inte på foten på ett annat sätt – men jag är mer aktiv i frånskjutet. Även när jag springer på max så märker jag hur kroppen hittar känslan automatiskt. I vanliga fall spänner jag mig och får inte ut någon fart.
Slingan vi sprang på idag är 5 km lång. Den är omväxlande: raksträckor blandad med stig som snirklar sig upp och ner och svänger. Det är rötter och stenar, kottar och barr. Perfekt för barfotaskor (även om man bör se upp för kottar och rötter med knotor på) m e n man bör vänja sig långsamt vid sådan här löpning. Jag är inte en barfotanybörjare men är ändå försiktig och ser till att inte övergöra det. Jag ser ingen poäng för mig att springa längre sträcker än 5 km i dessa skor. Istället är syftet att överföra samma känsla jag får i dessa skor – till mina andra löparskor. Jag vill ha samma teknik och känsla i mina andra skor som jag har i barfotaskorna.
Skor // Fivefingers Komodosport LS
Jacka // Craft PR Jacket
Tights // Jättegamla Nike
Pannband // Tjejmarathon
10 kommentarer
Gissar att jag får vara lite mer uthållig och springa längre distanser med FFs, brukar mest tassa omkring i skogen lite lätt, men kunde vara skoj att springa ett “riktigt” terrängpass i dem.
Känslan med FiveFingers är grym, men jag blir betydligt tröttare och det mycket tidigare. Det tar ett tag innan man kommer in i rytmen tycker jag, men när man väl hittat flowet är de härliga att springa i.Tycker också att de lämpar sig bäst för terränglöpning. Dock använder jag dem bara typ varannan/var tredje runda för jag orkar inte springa så långt i dem. Rekommenderar att låta fötterna vänja sig gradvis..
Tack för en superbra och inspirerande blogg Sara!!
Emma: ja jag älskar den!!
Dessi: ja strandskog är perfekt
Katta: nä det tycker jag inte – jag blir liksom rappare i fötterna av dessa skor så risken att snava känns överlag lägre
Anneliten: jo, det känns – men jag får snabbare fötter i dessa. men ja, strandskog är full med kottar…
Snorkkis: oooh, tänkte inte på om fötterna slappnade av – måste göra nästa gång!!! däremot tänkte jag på att jag hade högre puls redan från början. jag var INTE snabbare de första 5 minutrarna – men sedan märkte jag skillnad! kanske hör ihop med att fötterna slappnar av??
Kaffeutansocker: andra maskiner på gymmet? rodd, cykel, crosstrainer? styrketräning? simning?
Har pajjat knäet och vilar från löpning..:( Tips på bra komplement?
Vad intressant att du skriver att du blir snabbare med barfotaskor! Jag tycker också att pulsen stiger lättare med FFs, men jag är betydligt långsammare utan vanliga springskor som fjädrar mig framåt. Gissar att mina barfötter behöver mer träning bara.
Det som jag tycker är mest fascinerande med FFs är hur man märker hur fötterna slappnar av efter en stund, från att göra ont bara man stiger på en liten kvist till att man anpassar fötterna lätt till t.ex. kottar.
Oj! Gör det inte ont alls? Om man hamnar på en kotte eller så.
jag har sett jättemånga som har sådana skor! Känns det inte lite läskigt att man kanske råkar trampar på något man ej bör? 😀
Det är i terrängen som FiveFingers gör sig som bäst tycker jag. Fötterna formar sig runt stenar och rötter, och alla steg blir liksom snabbare men ändå mer medvetna. Underbart! 🙂
Roligt att se dig i Halmstad igen. Jag sprang den gula slingan som är 3,8 i går. Första joggingrundan i år pust…, Men det är en bra slinga
Roligt att se dig i Halmstad igen. Jag sprang den gula slungan som är 3,8 i går. Första joggingrundan i år pust…, Men det är en bra slunga.