Tisdagen som försvann

Dagen är inte slut och det är tur för jag åt precis lunch – klockan 17.15. Jag har varit på språng hela dagen och varken kollat av sociala mediekanaler eller jobbmail vilket betyder att jag inte har koll på någonting alls. Jag har ägnat mig åt personliga möten istället och visst, det är fint, men det är svårt att multitaska.

Istället för att äta lunch PT-tränade jag. Tänkte att jag skulle hinna med lunchen framför datorn efteråt men tiden försvann och helt plötsligt skulle den där gigantiska presentationen vi suttit så länge med levereras till kund. Det var fix och trix med den fram tills dess att taxin stod utanför dörren.

Väl hos kund kände jag ingen hunger. Det var full fokus på det som skulle levereras där och då och det är ungefär så jag funkar i det mesta jag gör. Från mina gamla uppdrag inom PR- och eventbranschen där vi levererade under en hel helg med förberedelser inpå natten och enstaka timmars sömn. Det var så jag funkade på mina andra jobb där jag mötte kunder hela tiden: fullt fokus på mötet, på upplevelsen och på kunden. Och det är så jag vill funka när jag hakar på galna grejer. Kanske var det så jag funkade under de 24 timmarna på spinningcykeln? Jag hoppas det är så jag kommer att funka under mina 11 mil i Skåne. Fullt fokus på uppgiften så att man inte känner något annat. Det mentala är så otroligt viktigt. Det är huvudet mer än benen som kommer att springa. Om man är medveten om att det kommer att göra ont så är man förberedd – och då gör det mindre ont.

Istället för att cykla lite på Balance efter jobbet sitter jag här framför jobbdatorn och smälter lunchen. Sedan blir det tisdagsmingel med Asics, Stockholm Marathon och Löplabbet och efter det hoppas jag på en tidig kväll.

Topp & tights: Casall. Skor: Nike