Det fick bli en öl när vi kom fram ändå. Fastän jag inte gillar det. Men är man i ett ölland som Prag så är man. Fast jag blev däremot förvånad när “haket” vi åt middag på serverade thaimat och steaks. Till förrätt hade de libanesiska smårätter. En annorlunda blandning.
Den första jag mötte på hotellet var Magdalena som jag liksom känner utan att ha träffat. Detsamma är det med Coyntha som bor på samma hotell. Och så SvD-Petra förstås, fast henne känner jag ju “på riktigt”. Det känns lite konstigt att alla andra ska springa – men inte jag. Jag får väl öva på öldrickandet istället.
3 kommentarer
Aha, det är så man ska göra för att lära sig dricka och tycka om öl – åka på träningsläger alltså 🙂
Förresten: jag har faktiskt börjat gilla osockrad vispgrädde!
Som sagt, är man i Prag så “måste” man väl dricka en öl…det är väl det och möjligtvis en Singha på stranden i Thailand som man inte kommer ifrån… 🙂 Ha en skön helg!
Hej Sara!
🙂