Ribban är lagd

Jag och Erika la ribban högt igår. Eftersom vi kom till hotellet hann vi bara sova 4 timmar innan vi slog upp våra gröna. Här skulle yogas! Klassen “happy hips” stod på schemat och några minuter in i klassen tänkte jag “shit, vad fan har jag gjort – åkt på yogaresa?” och mindes att det faktiskt är yoga på schemat varenda dag den här veckan. Ni som läst den här bloggen vet att jag inte utövar yoga särskilt ofta. Men ni vet också att jag har försökt att gilla det. För alla yogafrälsta människor där ute får yoga att låta så fantastiskt.

Well. I’m still waiting! Men kanske behöver jag inte vänta så länge till. För Johanna Andersson levererade en fantastisk yogaupplevelse och om varje yogapass var så bra som det var igår morse – jag då kan jag också bli frälst.

Johanna instruerar på ett sätt som förmedlar att “alla kan”. Hon gör det enkelt och ödmjukt och med lekfullhet – och hon får oss att känna oss självklara oavsett nivå. Grymt!

Innan lunchen gick jag och Erika till gymmet för att träna lite på egen hand. Vi körde cirkelträningsförslaget från senaste Fitness Magazine. Ett pass som gjorde slut på våra ben men inte våra armar. Men det finns ju fler dagar att trötta ut dem på…

På kvällen var det dags för Dynamic training – återigen med Johanna. Vi körde klassen ute på stranden med den tunisiska solnedgången som ridå bakom oss och vi sprang, hoppade, krälade och allt annat möjligt i den djupa sanden. Rätt så kul faktiskt även om det alltid blir viss nervositet när man blir indelade i lag och ska tävla mot varandra. Är jag bra nog? Kommer jag att sinka laget? Kommer laget känna att jag sinkar dem? Ja, förmodligen är det frågor som dyker upp i rätt mångas huvuden när man ska tävla lagvis – även om det bara är på skoj…

Vi får se om vi orkar hålla veckan ut i den här takten. Å andra sidan har vi inte mycket annat för oss. Vi byter mest kläder hela tiden. Ja just ja, vi slappar ju i solstolar en del också…