Jag har aldrig varit utbränd. Stressad? Ofta. Orolig? Absolut jätteofta. Koll på läget? I nio fall av tio. Det hade varit så spännande att få uppleva andras hjärnor och verkligheter för att få perspektiv på sin egen. Mitt liv är ju det enda jag vet om.
Jag har många kunder. Tre stora uppdrag som jag har mer eller mindre stenkoll på alltid. Dessa löper över flera år och det sitter i ryggraden. Men, inom dessa uppdrag så händer det mycket hela tiden. Projekt, lanseringar, personer att maila, eller som mailar och som jag ska svara.
Och så har jag mina coachingklienter, eller företagsidéer som jag coachar som ska utvecklas och flyga med större vingar i världen. Ibland tänker jag på dem så mycket att jag behöver påminna mig själv om att min roll är att komma med inspel och tankar som de ska ta vidare. Men, det är inte mina projekt. Det är inte jag som ska gå in i resultaträkningen och kolla, även om jag hemskt gärna vill.
Sedan är det övriga projekt med tydligt start och slut. Ibland pågår de ett kvartal. Ibland kortare än så. Det kan handla om att styra upp en filminspelning. Att äga en plåtning som ska ske över tid och en mängd olika produkter eller sammanhang. Få sociala medier att flyga och ge avkastning. Ta fram omvärldsanalyser. Presentera något.
Allt ska leva samtidigt och även jag kan se att det är lätt att bli utbränd.
(Insert bild på oerhört lyckad människa? Känns som att oavsett bildval så blir det klyshigt och präktigt.)
Mitt verktyg är struktur för väldigt många bollar i luften och väldigt mycket ansvar. Men till min hjälpreda har jag också en tydlig gräns för vad jag jobbar med.
Jag projektleder mig själv och det gör jag väldigt bra (tack vare struktur), men jag projektleder inte ett helt gäng andra över tid. Den bollen får någon annan ta.
Jag presterar högt och det gör jag för att jag jobbar med andra högpresterande team och enskilda individer.
Parentes: När jag jobbar med team som har mer potential i sin kapacitet så är fokus på att öka kapaciteten i teamet i första hand, inte resultatet. Det kommer senare. Rätt fokus, rätt prioritering, och igen: rätt struktur. Det ger förutsättning för mig att jobba även i sådana sammanhang. Fokus på rätt utveckling.
Tillbaka till kärnfrågan: hur gör jag för att leva i lugn med många olika saker att göra?
Det finns bara ett sätt för mig: vad ska ske, när. Projektverktyg i all ära (jag jobbar både i ClickUp och Trello utifrån olika kunder) men mitt absolut bästa personliga verktyg är Google Calendar. Och en analog kalender.
I min digitala kalender finns alla möten. Men här finns också annat jag ska göra. Researcha något och maila någon? Det står inskrivet i kalendern eftersom det tar tid. Mail brukar jag skriva in som en 15 minuters-grej, men de ska in. Jag älskar att ha det inskrivet i en kalender som mäter mina dagar, för då ser jag också när något är både möjligt och omöjligt.
När jag träffar andra så fascineras jag ofta av att många har koll på att de ska göra saker. Men inte när. Hur vet man då på vilket sätt man ska styra livet? Hur man ska prioritera? Jag hade varit så lost utan min kalender som säger när det ska göras, inte bara att det ska göras. En full to do-lista ger mig stress. Att planera ut var sak på sin tid ger mig lugn.
Jag tror också att just olika saker att göra ger mig lugn eftersom det innebär variation. Det blir som randiga dagar sett till hur jag tillbringar min tid. Ibland med en skärm. Ibland med människor. Ibland med kaffe. Ibland med kameran.
Nästa grej: Linn som jobbar med just struktur brukar säga att man ska ha sina to dos på ett ställe. Och det skriver jag under på. Sablarns vad rörigt att ha dem all over. Jag är därför extra nöjd med att mina är i kalendern. Oavsett dag så vet jag vad jag ska göra. Jag kan också direkt se när den dag är tight och när den inte är det. Älskar det. Älskar struktur!
Over to you: vad har du för strategi?
