Häng med på min helg

Hela Åre har varit lyckorusigt denna helg, precis som förra helgen. För det har varit vårvintrigt och ljuvligt. Krispiga minusgrader om natten och ljuvliga plusgrader från solvärmen på dagen. Jag har myst i hjärtat även om jag har svårt för våren och får så mycket fomo. Men det hjälper att bo på en drömplats.

I fredags var inte vädret så väldigt peppigt men jag tänker att vi börjar helgen där ändå. Jag åkte kommunalt för första gången i Åre by. Alltså buss. Från Tegefjäll nästan direkt till Vinbaren. Det är så märkligt hur kommunaltrafiken var del av mitt dna när jag bodde i Stockholm men här i Åre, där jag bor två kilometer från en hållplats, så har det inte varit värt att ta bussen. Litet steg för världen, stort steg för mig och så vidare.

Jag och en vän bestämde oss spontant för en AW och jag har längtat efter att gå på Vinbaren. Ta ett glas av en det ena och än det andra. Vinbaren lägger upp dagens tips på stories och jag brukar kolla in dem och notera när jag blir lite mer nyfiken än annars.

Vi började med ett glas Entre chien et loup (ljuvlig, tydlig association till hallon) och fortsatte med sicilianska Etna Rosso (lite spetsigare åt alla håll men trivdes fint i glaset). Beställde in chark och trivdes utomordentligt bra i två timmar. Perfekt AW-slot.

Jag tänkte fortsätta kommunaltrafikspåret och ta bussen hem och promenera sista biten men bussen, som går cirka en gång i timman, gör paus just klockan 19 så jag tog en taxi – så som jag brukar.

Det var ett optimalt upplägg att ta en sväng in på byn men komma hem i lagom tid för både middag och lite kvällsjobb i soffan. Tidigare i veckan var jag på Idre Himmelfjäll för att ha hand om en filminspelning så jag pysslade med korrjobb och säkert något annat med som jag glömt.

Jo just! Jag hittade den möbel jag sett framför mig i fjällstudion. Ja, timmerstugan har officiellt sett bytt namn nu. En av dessa här nedan kostar runt 50 000 kr (på rea) och den andra runt 5 000 kr. Vilken av dessa två har en nolla mer än den andra?

I fredags kom plåtslagaren och fixade med våra Velfacfönster, och snickarna blev nästan helt klara med trätaket. Jag postade om det på stories en hel del, men ska skriva om det också här så att det sparas. Det finns väldigt lite innehåll med substans kopplat till trätak, eller faltak som det heter, på internet och jag vill bidra. Älskar faltak!

I fredags kväll bestämde vi den sista elen också. Jag gjorde en grundskiss för ett tag sedan, och vi tog fram den för att kolla om det var något jag missat – men vi plockade faktiskt bort några eluttag. Det är en fjällstudio, inte ett permanentboende, så jag har tänkt om lite. Det är en plats för vila, mer likt ett hotellrum än en funktionell stuga.

Vi kommer köra Buster & Punch för eluttag och lampknappar, och även spottarna i taket som sätts i en inbyggd skena. I den mjukare delen av rummet, där sängen står, vill jag ha något mjukt som kontrast till det hårda och industriella så jag har letat lampor båda helgkvällarna. Återkommer till vad min kille hittade när det blev lördagskväll…

Det blev lördagsmorgon och jag inväntade finvädret en stund. Kalldimman låg fortfarande tung när jag vaknade så jag bryggde kaffe och tog med datorn till sängen och skrev om prenumerationsekonomi. Så som man gör en lördagsmorgon.

Sedan var det jag som snörade på mig löparskorna och gav mig ut på knallhårda snöskoterspår och sprang den runda som jag och Hazel så ofta gjorde när hon var i livet. Sista biten hem går längs den grusväg där jag bor. Såhär ser det ut:

Jag är fantastiskt lycklig över att inte ha ont i hälsenan längre. Efter ett och ett halvt år så känner jag att jag kan springa, men också gå i uppförsbackar. I maj förra året, när vi var till Moseldalen, så kunde jag knappt gå från bilen upp till caféet som låg i en backe 200 meter upp. I höstas gick jag 2025 års enda fjälltur med höjdmeter och fick ont i hälsenan mot slutet. Uppförsbackekonditionen är körd i botten och benen är svaga på ett för mig nytt sätt. Men sådant går att träna upp.

Att redogöra för allt jag inte äter är inte min grej men i lördags blev det dubbelt proteinintag eftersom jag precis hämtat ut produkterna från POW protein. Ett bolag som startats av Sofi Lantto, som jag är glad att kalla min vän, och Jenny Bäcklin, som jag träffat genom jobbet. Jag har följt deras företagsresa och var snabb på köp-knappen när de öppnade sin e-handel.

Jag hann prata en stund med Wilda som bort tre fjäll bort. Det hade bara tagit mig några få timmar att ta snöskotern över till henne, men nog dubbelt så lång tid med bil. Hon tjänstgör i försvaret flera veckor nu i vinter och snart bär det av för henne på nytt. Vi har podden tillsammans, och våra workshops såklart. En digital version är planerad till april, och så har vi släppt datum till en fysisk träff i maj. Här är mer info om workshopen!

På eftermiddagen packade jag korv, kniv och ved och åkte för att träffa en annan vän. I Stockholm ses man på uteservering. Här i Åre ses man över en eld.

Vi satt vid elden till solen gick ner vilket var en bit in på kvällen, och pratade om varför vi alla längtar efter sommar. För det verkar verkligen vara något som gäller de flesta. Är det för att vintern var så kall så länge?

När jag kom hem tog jag en långdusch, drog med täcket till soffan, gjorde upp en eld och kollade Shetland. Det är inte påsk riktigt än, men påskekrim-tiden är här. Det är många avsnitt i serien och jag ville sträckkolla hela och 01.30 gick jag in på finalen… i handen höll jag min telefon och scrollade mjuka vägglampor, när min kille skickade bilder på mjuka lampor från Madeingbg till mig. Klart vi ska ha en sådan! Vilken färg? Vet absolut inte. Men gärna en lugn färg så att det blir mjukt, väggen bakom kommer bli vitborstad träpanel – precis som i taket.

Det jag behövde mest av allt denna helg var vila, och sömn ingår i konceptet men jag har inte vältrat mig i sömntimmar. Däremot i sådant som ger mig energi i en annan form. När det blev söndagsmorgon upprepade jag konceptet kaffe i sängen, skrev lite i min skrivbok och såg ut över Åreskutan som badade i solsken. Sedan bestämde jag mig för långpromenad och tog skoterspåret åt andra hållet: mot byn.

Drygt två timmar senare var jag hemma, och tog fram en solstol och satte mig på en del av tomten som har fått nytt liv i och med att vi bygger om på fler ställen. Vi har många fina ställen med söderläge på tomten och medan det ligger byggrejer på vår stora altan har jag upptäckt den platta ytan på baksidan av vår carport. Det är här jag snart ska odla mina blommor!

Den senaste veckan, inklusive timmarna i stolen i solen, har jag avslutat tre böcker:

Svart hjärta – Silvia Avallone

Ur månsken växer ingenting – Torborg Nedreaas

Eldsjäl – Axel Åhman

Svart hjärta och Ur månsken växer ingenting har sina likheter med kvinnliga öden och handling som är drabbande men som kräver sin läsare. Eldsjäl däremot var en fröjd med både visst mått av mörker men också lekfullt berättande och insprängd lågmäld humor. Jag tyckte väldigt mycket om den, som ett avbrott med det som inte är fullt lika mörkt och allvarligt som många av de andra romaner jag ofta fångas av.

Efter att nästan ha slumrat i solstolen i några timmar fick jag ny energi i benen och gick in till fjällstudion och kontrollmätte några saker inför kommande beslut. Jag provöppnade Velfacdörrarna också, vilket nästan gick. Byggställningen står som en broms där ute ännu ett tag, men jag längtar efter att hela utsidan är klart så att jag får se allting i sin helhet.

Till sist fyllde jag en stor säck ved och tog in. Gjorde mig redo för kväll. När det på nytt blir mörkt och minusgrader ska jag ta in sängläderna som hänger på vädring och sedan blir det en ny sprakande eld i maskinen. Jag ska ta fram mina skrivböcker och förbereda mig för veckan; med allt det jag behöver göra och allt det jag vill göra.