Sinnesro, eller sinnesfrid, är mitt ledord för 2026 och jag delar det med många fler. När jag körde bil för några dagar sedan, minns att jag befann mig någonstans vid Vemdalsskalet, pratade jag som hastigast med en av mina bästa vänner – som jag hörs med alltför sällan. Vissa vänskaper är sådär, livet gör att man inte hörs varje dag men när tråden är självklar när den plockas upp. Vi behöver inte veta var i livet vi befinner oss, vi går direkt till var i tankarna och längtan vi är.
Jag berättade om min intention med sinnesro och vad jag gör för att skapa riktning för mer av den känslan. Hon skrattade och sa att jag jobbar med systematiskt sinnesroarbete.
Kanske det. Det är det enda sätt jag vet och det är så jag angriper allt jag vill ha mer av.
Några exempel på hur det kan gå till i min hjärna:
Vi renoverar här hemma just nu. Framförallt i en annan fastighet på tomten men det spiller över till att det är stökigt i hallen och om jag ska vara krass, i hela huset. Vi gillar att bjuda hem folk till oss men när det kom på tal i en konversation mellan mig och min kille märkte jag hur han blev stressad. Så det enda rimliga i mitt systematiska sinnesroarbetet var att ta fram principen att vi inte bjuder hem någon förrän våra projekt är klara. Enkelt beslut. Och framförallt: då behöver vi inte ens fundera på om, utifall att och vem. Vi sparar sinnesro!
(Obs, vi blir gärna hembjudna till andra. Just saying.)
När jag hade stolthet som ledord förra året så hade jag också den goda vanan att varje vecka samla några punkter i boken som listade vad jag gjort som gav mig känsla av stolthet. Det var dumt att vanan avtog efter ett tag, för när året gått mot sitt slut hade det varit enormt fint att få läsa igenom alla sidorna. Oftast är det de stora sakerna vi minns, men de små sakerna som gör absolut störst skillnad. Med sinnesron vill jag införliva vanan igen: och inför varje vecka skriva små förhållningsregler för mig själv utifrån de förutsättningar jag har. De är olika varje vecka i mitt liv. De senaste tre veckorna har varit fyllda med saker som kräver prestation, och då behöver jag anpassa mina förväntningar i andra aspekter av livet. Men kommande vecka har jag inga stora leveranser, deadlines eller rapporter – vilket ger mig helt andra förutsättningar för till exempel prestation i träning. Och då kan jag lista andra förhållningsregler, eller ja snarare uppmuntran, som ger mig sinnesro. Det handlar om självledarskap helt enkelt, och det arbetar jag uppenbarligen väldigt systematiskt med. Med sinnesro som omfattande paraply och känsla jag vill känna ofta.
Att ha kontroll på pengar ger mig sinnesro. Noll koll på pengar in och pengar ut eller vilka pengar jag har ger mig iskalla kårar. Skämt åsido fast… det är ändå sant. Fast, det ska inte misstolkas som att jag inte gillar att spendera pengar. Det är en annan sak och jag är glad i att spendera pengar. Koll är en annan sak. Att spendera pengar jag inte har koll på, där är skillnaden. Vilket låter högst rimligt ändå. Jag och Wilda pratar mer om just pengar i kommande avsnitt av podden Sara Rönne & Wilda Nilsson. Prenumerera här så missar du inte.
Väldigt världslig sak men jag behöver en helgfrukost i veckan för att må som allra bäst. Alltså en morgon utan stress. Söndagar brukar vara den bästa morgonen för det: att vakna runt 08, smyga upp ur sängen för att inte väcka han jag delar livet med. Mäta upp kaffebönor och mala dem, vilket absolut väcker han jag delar livet med. Göra upp en eld i kaminen och stanna en stund i soffan innan jag dukar upp frukost som nästan alltid inkluderar äggröra och sedan inte skynda oss någonstans före klockan slår 12. Omedelbar sinnesro. Eftersom jag vet att jag behöver denna tid som kontrast till det andra tempot i mitt liv så får denna gå före mycket annat.
Systematiskt sinnesroarbete i praktiken, dvs det är ingen strategi för skrivbordslådan utan en handlingsplan som tillämpas i vardagen.
