I maj förra året packade vi bilen med så lite som möjligt och körde genom Sverige ner mot Europa. Vår andra roadtrip till Champagne. Den här gången inkluderade den egentligen tre vinresor: en vinresa till Mosel för riesling och en vinresa till Chablis för, ja, det uppenbara: chablis. Sedan fortsatte vi vinresan till Champagne.
Här: bilder från en av våra många picknicks. En av mina målbilder med roadtrip som är vinresa: att sitta bland vinrankorna och äta baguette och ost. Just denna dag var det spray av regn i luften men vad gör väl det när man har en hel bil med vin och champagne?





Ju mer jag lär mig om vin desto mer förstår jag hur lite jag kan. Och hur mycket det finns att upptäcka.
Champagne är en av många vinregioner i Frankrike. För att ett vin ska få kallas champagne måste det komma från Champagne. Självklarhet, absolut. Men det är också en dörr in i något större. För i maj svängde vi söderut, till Côte des Bar, längst ner i Champagne, i departementet Aube.
Det här är inte den Champagne som först dyker upp på näthinnan när man tänker kritvita källare och stora hus i Reims. Landskapet här är mjukare, mer böljande. Geologiskt och geografiskt mer likt Chablis än de klassiska distrikten i norr. Kimmeridgisk kalk, samma typ av jordmån som ger Chablis sin nerv.
Côte des Bar har inte alltid haft en självklar plats i Champagne. Hos Champagne Fleury satt bilder från 1920-talets protester på väggarna. Det var långt ifrån givet att området skulle få tillhöra Champagne. Först 1927 blev Côte des Bar officiellt en del av Champagne. Rebeller, om man så vill.
Och kanske är det något av den andan som lever kvar.
Côte des Bar är Pinot noir-land
Över 80–85 procent av odlingarna här består av pinot noir. Det sätter tonen. Champagnerna från Côte des Bar är ofta kraftfullare, mer fruktiga, med röda bär, äpple och en tydlig fyllighet. De har ryggrad. Lite mindre viskande elegans. Ibland lite spetsiga på något sätt.
Vi besökte flera producenter, men fastnade särskilt för två som var varandras ytterligheter: Champagne Fleury och Champagne Drappier.
Champagne Fleury – galaxer och jorddjup
Hos Champagne Fleury talar man om kosmos. Om mikro- och makrokosmos. Om alkemi mellan himmel och jord. En av legendarerna på gården ville egentligen bli astronaut, och det sitter kvar i väggarna – både i språket och i blicken på världen.
De arbetar biodynamiskt sedan över 30 år tillbaka. För dem är det inte markytan som är mest intressant, utan det som finns under. Subjorden. Rötterna som letar sig flera meter ner i berggrunden genom olika geologiska lager.
De experimenterar med massal selection och agroforestry. De jobbar med en inverterad solera-process. Ja det är begrepp som tillhör överkursen. De låter sina viner vila länge. Tre till fem år för flera cuvéer. Sex till tio år för årgångschampagnerna. Den långsamma lagringen beskrivs som en symbolisk återgång till jorden innan vinet får möta världen.
Bilderna från Fleury nedan är varken artsy eller “fina”. Men de fångar verkligheten. Provningsrummet, ett hyllsystem med flaskor som inte är mainstream som vi köpte några av, och så kartonger med den champagne som de säljer mest av och som vi också köpte mest av. Och så bilden på “rebellerna” som protesterade för att denna del av Champagne inte skulle få tillhöra Champagne.




Det är månstoft och kristaller. Men också extrem noggrannhet och hantverk. Och när jag sitter där och lyssnar tänker jag att det är precis det här jag älskar med framförallt champagne: att det är filosofi och jord under naglarna samtidigt. Det är jättelångt från att spruta champagne på en formel 1-tävling.
Champagne Drappier – bortglömda druvor
Hos Drappier är uttrycket ett annat. Den stora, nästan kolonialliknande fastigheten i Urville bär på historia sedan 1800-talet. Sedan 2016 har den åttonde generationen klivit in. Charline, Hugo, Antoine. Namn på riktiga människor som jobbar med jorden med omsorg.
Hos Drappier odlar man också druvsorter som nästan fallit i glömska: Fromenteau, Arbanne, Petit Meslier och Blanc Vrai. Ett slags levande arkiv över Champagnes genetiska arv. Samtidigt är gården certifierad “Carbon Neutral”. De plöjer delar av de ekologiska vingårdarna med häst.
Det är människor som gör vin. Inte anonyma strukturer och stora champagnehus med titlar. Återigen, det är därför jag älskar champagne. För krocken mellan bilden av champagne som höjden av elegans. Och så står de där i leran, bredvid en häst, med jord på skorna som en familj som berättar om sina barn och sina vinstockar.





Côte des Bar är rebellernas hörn av Champagne
Côte des Bar är rebellernas hörn av Champagne. Mindre polerad fasad, mer jordkontakt. Ju mer jag lär mig om vin desto mer inser jag att det inte bara handlar om smak. Det handlar om plats. Om människor. Om historia. Och det är allt det som gör att smaken blir intressant.
Både Fleury och Drappier finns på Systembolaget, inte alltid – men ibland. Det roligaste sättet att utforska och lära är att prova med nyfikenhet. Gärna två viner samtidigt. Dels för att testa två olika druvor, t.ex. champagne gjord på Chardonnay och champagne gjord på Pinot noir. Men också olika regioner och producenter.
>> Här kan du läsa om vår första roadtrip och vinresa till Champagne







