Snöskotersäsong i Hemavan

Förra året tillbringade jag halva vintern i Hemavan för hela fjällvärldens snöfall verkade hända just här. Det var väldigt lokalt, och många gånger med episka förhållanden. Vi for till Hemavan näranog sju gånger tror jag, och bodde både i ett hus i Tängvattnet, på Fjällcenter med hotellboende i byn, på Wärdshuset strax innan det brann och så i små spartanska stugor lite här och var. Det blir några svängar till Hemavan också i år, men just nu har den mesta lössnön lagt sig i dalgångarna kring Kittelfjäll, Saxnäs, Funäs, Bydalen och Åre. Det ser ut att vara helt galna mängder, och det började redan när vi stängde släpet och körde från Åre.

I Hemavan snöade det också, men i kombination med hård blåst, så snön gömmer sig på ställen som behöver letas upp. Annars är det hårt som betong, vilket innebär att en riktigt fin grund har lagts inför resten av vintern.

Veckorna i januari är väldigt blå. Fönstret med dagsljus är snålt. Det är högsäsong för våra Silva Ignite pannlampor. 10 000 lumen på hjälmen innebär att vi får kontrast i ljuset och ser konturerna. Förra året körde jag rätt ner i ett hål som skapas av vind och drivsnö, jag såg bara att det var vitt framför mig. Med mer ljus hade jag sett kanten och skuggningarna. Ljus är inte bara till för när det är mörkt, utan hjälper i flatljus och väldigt platt ljus.

Lamphuvudet sitter i ett fäste på skoterhjälmen och batteriet har jag i min lavinryggsäck. Att ha batterierna varmt förvarande i ryggsäcken ger mer batteritid, än om batteriet är placerat kallt. På ryggsäcken har jag också fäst min komradio.

Jag tyckte först att det var jobbigt att köra snöskoter med ryggsäck, men jag är van nu. Och det är snarare mer utmanande att inte ha ryggsäcken; för var ska jag då ha min utrustning?

Ytterligare grej som verkligen hjälper mig är att ha flera par handskar med mig. Inte bara för att de kan bli blöta av snön, men framförallt varma handskar när jag kör led till lössnöområden och det är kallt ute. När man kör snabbt, särskilt på utsatta ställen som över sjöar och myrar, så blir det riktigt kallt om händerna med köldeffekt från vinden. Jag har både handskar med el, men också “mitts” som jag kan dra över styret de gånger jag bara kör med tunna handskar. Gillar egentligen detta allra bäst eftersom jag har bäst gaskontroll med tunna handskar.

När jag kör i terräng, alltså friåker, vill jag bara ha tunna handskar. Föredrar full kontroll på gashandtaget och bromsen för det är så små variationer som gör stor skillnad. När jag kör i klumpigare handskar är min känsla inte lika precis vilket leder till fler misstag.

I fredags var jag ute och plåtade snöskoteråkning som jobbuppdrag. Man älskar ju när man får förfrysa kameran och få betalt, skrev jag på instagram. Vi hittade inte episk snö den dagen tyvärr, men det blev bra innehåll ändå. Det är lättare att skapa rätt känsla genom stillbild än film, när förhållandena inte är fantastiska.

På morgnarna bakar Danny bröd. Och på kvällarna lagar han och Micke mat. Häromdagen fick vi tebirkes till frukost:

Och så några middagar. Först ut var hummer och risotto, och en fantastisk Chardonnay från Sydafrika som produceras av ägaren till Chefs Warehouse. Han är irländare, därav namnet med tydliga spår av ursprung. Vi drack detta vin, bland mycket annat gott, på Tintswalo Atlantic en bit utanför Kapstaden, och köpte med oss en flaska hem till Sverige.

En kväll serverades lamm på tallriken. Till lamm vill jag ha Rioja och den kvällen blev det en klassiker: López de Heredia Viña Tondonia. Klassiskt som sagt, och ett av de mest ansedda vinerna från Rioja. Personligen kan jag mer uppskatta de som vågar utmana traditionerna, men – en klassiker är en klassiker.

Vad mer har serverats? Jo gudomlig fisk med hummersås och ljuvlig potatis. Hälleflundra, torskrygg och bleka med sparris och räkor. Till det hälldes fin Chablis i ett av glasen och vit Rioja i det andra. Gillar båda väldigt mycket.

Eftersom vi hyr hus i Hemavan via Airbnb och man aldrig riktigt vet vad som finns i skåpen så bestod packningen av halva våra kök. Kockknivarna ska med. Porslin. Steak knives. Vanliga bestick. Och så mycket annan utrustning typ termometer, några köksmaskiner, sparrisskalare och what have you. Det har packats plastbackar med kryddor, ett gäng kökshanddukar och så råvaror som man inte vill riskera att inte få tag på. Det är både knasigt och självklart på samma gång.

Skrev förresten detta om Hemavan sist: om besöksnäring och potentiella utmaningar.