Vintern gnistrade när vi åkte till Jänsmässholmens fjällhotell i Offerdalstrakterna. Från de stora fönstren i matsalen har man utsikt över fler än 20 fjälltoppar, och på parkeringen står fler skotrar än bilar. Turskidåkarna trängs i bastun på eftermiddagen, och när jag berättat för vänner att jag hade planer på Jänsmässholmen så har de fått något drömskt i blicken och pratat om episka toppturer.
Jänsmässholmens fjällhotell upplevs som nyrenoverat vid ett besök, och nu är det dessutom till salu för strax under fem miljoner kronor. Fjällhotellet ligger i en sameby; Jovnevaerie, och Jänsmäss är för övrigt det jämtska ordet för midsommar.
Jag vet inget alls om förhållandena och relationerna i byn – eller skicket på hotellet som enligt prospektet inte genomgått besiktning. Men det här stället har något! Vi hade en fin upplevelse, men jag ser mer potential. Framförallt i kommunikationen: allt det “man” längtar efter finns ju precis här! Fjällutsikt som man vill sitta länge vid, kaminer där elden brinner, en fin bastu med utsikt mot de där tjugotalet fjälltopparna, badtunnor utomhus – med utsikt – och en solterass framåt vårvintern. På Instagram kommunicerar man till de som redan vet allt detta, men tänk om man förstått drivkraften i att skapa längtan istället. Visa den sprakande elden! Visa det härliga hänget i sofforna i lobbyn. Visa hur härligt det är i bastun när himlen färgas rosa över fjälltopparna. Det finns så många ställen som många skulle vilja upptäcka om de bara visste om det!
Om du som läser detta köper Jänsmässholmens Fjällhotell, hör av dig till mig så fixar jag kommunikationen åt dig. I längtan sitter köpkraften!
Vi kom till Jänsmässholmen i lördags, strax efter lunch. Jag hade packat utflyktsmacka och varm kaffe i ryggsäcken och vi startade vårt fjälldygn med att skida ut i skogen mot fjälltopparna. Topparna var höga och granarna var tunga och allt var glittrande och ljuvligt och alldeles lagom kallt.
Turen började med den branta backen som är skoterspår, och 200 meter senare vek vi av och hittade egna vägar. Ensamma var vi aldrig, det var otroligt mycket djurspår överallt och det är en av anledningarna till att jag älskar vintern och snön.
Lagom till att solen trillade bakom trädtopparna klev vi in på hotellet igen. Elden brann i kaminen och vi slog oss ner i soffan precis framför elden, beställde in varsin varm choklad och tog fram våra skrivböcker. Jag har saknat att skriva längtanslistor för varje månad, så som jag gjorde för två år sedan, och började skriva in allt jag vill göra respektive månad. Mer liv i livet tack, jag vill inte att dagarna ska springa ifrån mig utan att jag tog tag i min längtan.
Efter en stund bytte vi varm choklad mot cava. Funderade på att gå en trappa ner och basta, vilket hade varit vidunderligt vackert, men vi trivdes så bra i skenet av elden. Mådde på ett sätt, för att citera digitalt språk anno 2023.
Klockan 18 serverades middag och matsalen fylldes av människor. Vi var kanske runt 20, och hotellet har en kapacitet för dubbla antalet gäster. Det är en utmaning att sätta erbjudandet och få det att snurra. Vi fick tvårätters till middag, bestående av förrätt och varmrätt. Sedan kaffe och te. Kanske hade man tjänat mer på en brödservering följt av varmrätt och dessert; för att kunna sälja en avec till gästerna och på så sätt kunna få in fler kronor per gäst. Jag saknade något att köpa efter middagen helt enkelt, och hade gärna avslutat med något sätt eftersom vi varit ute i flera timmar.
Förra veckan, när jag besökte en liknande aktör inom besöksnäring, så bollade vi utveckling och koncept. Jag gav input på en rätt så färdig idé som är riktigt bra, men som jag justerade lite för att bli mer optimerad. Det finns massor av mänskligt beteende att ta vara på som driver försäljning. Det ska bli spännande att följa denna affärsidé, och se vad som händer!
Att hålla elden i kaminen igång på Jänsmässholmens fjällhotell gör att människor stannar kvar och köper mer – om det finns något att köpa det vill säga. Människor vill ha trevligt. Hjälp dem med det, och gör intäkt av det. Vi köpte varm choklad för att elden gjorde lobbyn mysig, och vi stannade för cavan av samma anledning. På liknande sätt: finns det för lite personal i en bar så att det dröjer onödigt länge innan man får lägga sin beställning gör sannolikt att försäljningen minskar eftersom känslan av att det inte är någon idé att ens stå i kö är påtaglig och människor har bara ett begränsat mått tålamod.
Till frukosten dagen idag, när det blivit söndag, fick vi otrolig utsikt till kaffet. Jag hade både påbörjat och läst ut en bok kvällen före och kände mig påfylld i hjärnan. Bredde frukostsmörgås men tittade i ärlighetens namn mest ut genom fönstren för att se skiftet från blått till rosa. Sedan skulle vi ut och skida igen!
Jag har skalbyxor från Marmot som jag använt i flera år och som jag vill rekommendera vidare. Har dem i flera färger och gillar att både tura och åka alpint i dem. De är stretchiga och stilrena och enfärgade, så de är enkla att matcha med annat. Visst har du noterat att jag också matchar jacka med termosmugg va?
Det var -20 när vi begav oss ut i frosten. Full pott på förundranseffekt!
Och efter att ha skidat rätt över glittrande myrar, varvat träd och gissat djurspår till höger och vänster, kom vi tillbaka till fjällhotellet igen och lastade in skidorna i bilen. Glada och nöjda. Och nu vill jag att någon köper detta guldställe och gör framtiden riktigt bra. Obs, kolla besiktningen bara. Nästa gång tar jag med både skidor och snöskoter!
Gillar du denna typ av inlägg? Klicka gärna på ❤️
