Jag har tänkt på oxveckorna

Jag har trivts så bra i den här evighetsledigheten att det just nu knappt går att tänka sig en annan vardag än den som består av fullkomlig frihet och ingen som stör från utsidan. Det är ett behagligt liv; jag går och påtar i min egna arbetsvardag och jobbar någon timme per dag, oavsett vilken typ av dag det är. Och framförallt är den lilla världen runt omkring mig snäll och harmonisk och väldigt ledig. Ingen har hetsat i mailkorgen.

Kanske börjar vissa sin abetsvardag imorgon, kanske börjar andra på måndag. Vissa har såklart jobbat hela tiden. Är det en övergång till något trist eller övergång till något härligt?

Det förstnämnda, är min spontana tanke. Men påminnelsen till mig själv rann till snabbt: min arbetsvardag behöver inte vara tråkig. Jag tycker ju inte ens att den är det överhuvudtaget. Dessutom ska jag snart packa bilen och åka till Hemavan för några dagar med jobb och frihet.

Och jag tror att min tvekan kring den kommande uppstarten inte handlar så mycket om mig egentligen, utan världen runtomkring och att vi snart slutar med det gosiga och det lediga och återgår till hets och humör. Och att upprinnelsen till jul; de där sista arbetsveckorna där vi skapar festligheter och julfikor och nyfikna frågor om julfirande och bedyrande julhälsningar. Att det liksom också var himla trevligt. Kontrasten till oxveckorna är stor. Som allra störst innan tröskeln.

När vi är över den blir det bra.

Och min frihetsperiod börjar ju egentligen nu. Jag har ett årshjul som jag lever efter med hög arbetsbelastning på hösten. Och ett lugnare tempo under kallvintern för då är jag ledig från kontorstider och möten i så hög utsträckning som möjligt. Sedan lite mer jobb igen framåt senare delen av vintern. I maj och juni är det inte jag som gasar och slutspurtar, utan jag glider in i sommaren med energi och både tid och ro att ta del av världens förvandling. Sedan småjobbar jag under sommaren, för det tycker jag är rätt trevligt av samma anledning som jag jobbar under alla andra normlediga perioder.

Om någon dag gör jag som sagt första vändan till Hemavan. Sedan ska jag till härliga Hello Sunnanhed följt av några dagar med jobb i Funäsfjällen innan jag gör en föreläsning i Älvdalen och sedan styr hem till Åre för en vecka. Har en rolig helgutflykt planerad i slutet av januari, men den ryms inom Jämtlands gränser. Och några därpå packar jag snöskotrar på släp och åker till Hemavan igen och sedan är det faktiskt första veckan i februari. Det är första månaden av mina oxveckor det. Efter den korta reflektionen inser jag att jag gillar mina oxveckor. Ibland behöver man bara tänka högt som påminnelse.

De senaste dagarna har det varit -30 grader här hemma. Vi har haft byggmöte och nästa vecka kommer snickarna för att äntligen börja med timringen. Och den sista putsningen görs i vinkällaren. Jag har ritat om designen i inredningen flera gånger och har svårt att bestämma mig.

Medan jag staplade knappt en kubik ved i eftermiddags funderade jag på upplägg på den föreläsning jag ska hålla om två veckor. Temat är platsattraktion.

Och på fredag om en vecka, alltså den 16:e, kör jag och Wilda vår workshop “Riktning och resultat” här i Åre och nu finns det bara en enda plats kvar. Vi håller till på Granen mellan kl 9-12. Här är länken!

Jag ser fram emot mina första möten med de entreprenörer och företagare som jag är bollplank till. Jag förklarar det som att jag coachar företagsidéer utifrån våra begränsade resurser tid, energi och pengar. Och så blir det uppstart med några fler en bit in i januari.

När det är några grader mildrare vill jag ta mig ut i längdspåret. Jag vill gå på turskidor. Laga mer mat utomhus. Träffa härliga människor. Leva livet.

När jag tänker på det är det namnet Oxveckor som är mitt största problem.