Det är mörk fredagskväll när vi närmar oss Furudal. En liten by i Dalarna, inte långt från min hembygd Hälsingland, med en husfabrik och ett hantverksbageri – och en fantastisk plats som upptäckts av världen utanför sveriges gränser. Sunnanhed. En ombyggd lada som flera gånger synts i internationell press. Hit kommer gäster som söker en upplevelse som är one of a kind. En natt på Grand Hotel i Stockholm, en natt på ishotellet i Jukkasjärvi. Och däremellan en natt i Sunnanhed. Det är coolt och det är kärvt och det är lyxigt och det är lekfullt.
Jag var till ladan i Sunnanhed för första gången för tre år sedan. Andra gången var jag till Sunnanhed på business retreat. Och nu har jag gjort mitt tredje besök. Alltid med olika sällskap som upptäcker ladan för första gången och som oförställt förundras för här går inte att göra annat. Linn hoppar och studsar runt i lyckorus hela första kvällen. Maria häpnas mer i lugn, tystnad och äkthet.
Det slår mig hårt att ladan inspirerat mig till vad jag renoverar på min plats i livet just precis nu. Och att jag gillar ladan i Sunnanhed just för att det sätter ett färdigt uttryck till vad jag velat åstadkomma med mitt egna hem ända sedan jag målade vardagsrummet milt rosa och klädde väggarna med stora fotografier i svartvitt, bara veckan efter vi fått nycklarna till vårt lilla hem med stor utsikt. Jag vilar i mina val i Sunnanhed, för här har just det där fått plats: krocken mellan det strävsamma och lätt spartanska – med lekfull lyx när det väl gäller. Så vill jag leva i mitt hem.
När vi köpte vårt hus var köket indelat i två sektioner som båda var väldigt små. En spegeldörr utgjorde bänkskiva. Golvet var nött och ofärgat, säkert behandlat på något sätt men oklart hur eller med vad.
Jag har skrivit mer om vårt hus i Åre och hur vi tänkt med det (klicka för att läsa), så jag behöver inte bre ut mig så mycket kring den saken. Men: Hello Sunnanhed har gett mig ett kvitto på att ”man får tänka så som jag tänker”. Jag har fått en förebild. Dessutom en förebild som attraherar gäster från hela världen. Och oavsett hur stark jag står på mina fötter, så står jag starkare i bekräftelsen utifrån.
Det började med de lekfulla lampknapparna (strömbrytarna) i olika färg. Älskar! Jag har svarta lampknappar hemma. Men lekfullheten hemma kommer från beslagen som jag köpt från Buster & Punsch i kombo med stommar och luckor från IKEA.
Hello Sunnanhed har lagt sitt golv med de tiljor som låg i ladan och väntade på sin framtid. Hemma hos mig har jag behållt det oerhört slitna och förut väldigt fula golv som låg, men jag målade det i angorabeige.
I Sunnanhed har man låtit timret synas på insidan, trots att de är i olika nyans. I kombo har de en slags plywoodskiva, som ger ett råare intryck. Det är dock ingen vanlig plywood nu när jag förhört mig om det, utan väldigt många kvadratmeter snickeriplywood – som monterats till olika mönster i olika utrymmen.
Badrummet är en perfekt mix av rå känsla och designfinsh. Jag tycker väldigt mycket om känslan av microcement, i kombination med designelement. Precis så har man gjort i Sunannhed och jag är 100% inspirerad att ta detta rakt av hem till mig. Ibland blir jag nedröstad av hantverkare som inte tycker det är en bra idé designmässigt, men av de genuint härliga människorna som står bakom denna otroliga lada har jag fått rådet att om en hantverkare säger en sak – så kan man med fördel tänka precis tvärtom. Allt som ”inte går” går visst. Allt som ”men ska du verkligen” ska jag absolut.
Jag och mitt snickarteam hade en dialog om ett stort fönsterparti jag beställt genom dem. Cirka fyra meter brett med två spegeldörrar och så fönster på vardera sida. Det hade missats en detalj i deras beräkningar och deras första förslag var ”kan vi ha en bjälke mellan varje fönster”. Mitt tydliga svar var nej. Absolut inte. Det löste sig sedan ändå, men för en kort stund så ifrågasattes visionen.
Min studio ska egentligen bara innehålla ett stort sovrum, och badrum. Vid entrén kommer det vara inbyggd förvaring, men så mycket mer än så vill jag inte ha. Absolut inget pentry, det blir bara stökigt. Det ska vada vilsamt och det ska finnas en kamin. Det ska vara ljuvligt att sova här. Under norrskenet. Sedan vakna intill forsen. Till morgonljuset. Och utsikten mot fjällen.
Sunnanhed är en gigantisk svit. Min kommer vara lite mindre…
Vi hade väldigt fina dagar i Sunnanhed. Timmarna sprang iväg medan våra idéer växte. Vi hängde runt det stora bordet med kaffekoppar och över långa frukostmorgnar. Tog med oss tankarna till sent inpå kvällen. Träffade Julia och Mike, två förebilder som ger mig en större värld.
Jag nämnt fönstren i timringen många gånger. Men i ett nästa skede vill jag byta fasad på det hus jag själv bor, och sätta in andra fönster. Större fönster. Dubbla fönsterdörrar från sovrummet ut till altanen som ska gå runt hela huset, som vetter mot de soligaste väderstrecken. Jag vill känna friheten oavsett om jag är ute eller inne. Köket ska byggas ut och den nya delen ska vara i glas. Inget uterum. Övergången ska vara sömlös.
Det ladan i Sunnanhed ger mig är påminnelsen om att livet behöver mycket lust. Vi får tillräckligt mycket förnuft från resten av samhället.
Jag ser fram emot våren. Att få använda de pengar jag jobbar för. De ska ju användas till något!
