Det pratas om någon Joakim Lundell och familjedrama i de poddar jag lyssnar på. Eftersom jag inte lyssnar på kändisskvallerpoddar så förstår jag ju att det är något särskilt som engagerar stora delar av Sverige. Lundell-diskussionerna har nått både mediepodden och Wollin & Clara. Men jag vet knappt vem Joakim Lundell är.
Eller jo, jag vet. Jag vet att han gjort filmer, skrivit böcker och hållt på. Men jag har konsumerat absolut ingenting av det. Och Chrippa. Vem är det? Hans namn har jag faktiskt knappt ens hört. Vill inte lägga ett uns av min hjärnkapacitet för att följa med i vad som pågår.
Jag ägnar mig åt en enorm snobbism i min hjärna; alltså vad jag väljer att konsumera och inte. Kvällspress: nej tack. Veckotidningar: nej tack. TikTok: nej tack. Det som är stort och omvälvande, som Lundell-historien, kommer till mig ändå eftersom det tydligen inte går att undvika. Många andra trender når mig också eftersom algoritmerna knackar på. Men jag mår bra i själen av att inte dras med i det som… ja inte spelar så stor roll för mig.
Det finns annat jag hellre ägnar mig åt: kvällshimlar, stora tankar om livet och döden och mänskligheten, förundran, kultur på ett bredare plan, politik och sådant som kanske klassas som livsåskådning – hur det nu definieras? Jag vill ta in sådant som expanderar mina tankar, inte som förgiftar dem. Det är inget nytt påhitt för mig, jag har alltid varit på det viset. Jag är enormt krass i dessa tankar. Men jag gillar att vara sådan. Kändisars liv och drama är inte meningsfullt för mig helt enkelt. Istället är jag en pretto jävel som trivs bättre med att kolla Ekonomibyrån på SVT Play. Tröttnade på Hatet efter sju minuter.
Trivdes också fint här: med att fira en tidigare advent vid elden tillsammans med vänner. Jag har mycket av det i livet, men mycket vill ha mer. Och det är väl en ganska enkel önskan att uppnå.
(Bilderna nedan är fotade av Louise Forslycke Garbergs)
Du som inte heller hittade någon meningsfullhet i Hatet kan klicka röda hjärtat tack.
