Vi bor på Chapmans Peak Hotel i Hout Bay våra sista fyra nätter här i Sydafrika. Vi valde Hout Bay för det nära läget till hamnen, vi skulle ut och fiska tonfisk var det tänkt. Men, jag ville också ha utsikt över hav, strand och storslagen natur. Vårt rum på andra våningen, med balkong och utsikt mot strand och hav gav mig allt det.
Chapmans Peak Hotel
“Åh, bor ni på Chapmans Peak Hotel? Ni måste prova deras calamari och prawns” har jag fått höra flera gånger. Så det gjorde vi redan första dagen. Perfekt lunch, och till ett glas vitt från ikoniska Sadie family i Swartland. Vi besökte inte dem när vi var till vinregionerna, men här är alla vingårdar vi besökte i Stellenbosch, Franschhoek och Swartland.
Jag tyckte inte att hotellet såg särskilt mycket ut för världen på internet när jag letade runt bland hotell att bo på. Och det gör det inte när man passerar det heller. Men det ligger precis där Chapmans Peak Drive börjar, och det rum jag valde för oss är riktigt fint. Det är ett ställe som växer på mig och jag är väldigt nöjd med våra dagar här eftersom det är lagom med folk, ofta tomt vid poolen och enkel men bra mat och riktigt bra vinlista i restaurangen.
Chapmans Peak Hotel ligger i Hout Bay, vid foten av den berömda kustvägen Chapmans Peak Drive. Byggnaden har stått här sedan slutet av 1800-talet, då den först gick under namnet The Beach Hotel, innan den fick sitt nuvarande namn på 1960-talet. Idag är det en blandning av gammalt och nytt – originaldetaljer möter en modern tillbyggnad med rum som vetter mot havet. Det två stilarna krockar på ett knasigt sätt, men jag trivs.
Våra 10 dagar bland vingårdar har varit intensiva, så det enda jag längtat efter inför vår långhelg i Hout Bay var att titta på vågor och inte göra mycket alls annat än att landa tankar. Och landa själen en stund. Dricka en och annan flat white också.
Nedanför hotellet och på andra sidan gatan, precis där stranden börjar, ligger Sentinel Coffee. Ett strandcafé där jag sett att människor samlats på morgnarna efter sin morning beach walk. Det har varit fullsatt. Imorse satt vi där, jag och Danny, och huttrade lite i den tidiga snålblåsten. Med en flat white i handen och delfiner som hoppade inte långt från strandkanten. En mäktig upplevelse. En av många!
Vi fick bord på Chefs Warehouse at Tintswalo Atlantic
Vid foten av Chapmans Peak Drive, där vägen slingrar sig mellan berg och hav, ligger Tintswalo Atlantic – ett boutiquehotell som nästan sitter fast i klipporna ovanför Atlanten. Här finns också en av Kapstadens mest omtalade restauranger: Chefs Warehouse at Tintswalo Atlantic. Vi hade upptäckt detta ställe lite för sent för att egentligen få bord, men min kille är den envisa typen och fick ett bord bakvägen.
Man kommer inte till Tintswalo Atlantic av en slump. Vägen ner är brant och slingrig, och när man väl stiger ur bilen känns det som att man klivit in i en annan värld. Havet ligger alldeles intill, så nära att vågorna bryter under terrassen. Luften är tung av salt, ljuset mjukt av dimma. Det är svårt att inte tystna lite och när solen gick ner sprang alla ut på terassen för att fånga den sista stunden.
Chefs Warehouse är inte “bara” en restaurang i traditionell mening, det är ett matkoncept som handlar om att riva ner gränsen mellan fine dining och avslappnad matglädje. Grundaren, den irländske kocken Liam Tomlin, öppnade den första Chefs Warehouse för drygt tio år sedan. Hans idé var enkel men ändå ny för den tiden: att servera fine dining i tapasform utan stela vita dukar.
I Franschhoek åt vi på Chefs Warehouse La Maison och nu, precis som då, serverades vi mellanrätter i fyra kapitel. Tanken är att det ska vara avsmakning utan prestige. Men, vi började ändå med caviar. Och faktiskt ett glas cap classique: Sydafrikas svar på champagne. Förslaget, en pairing med Dom Perignon kändes inte lika rolig på en plats som denna så vi valde den rebelliska vägen. Sedan serverades flera riktigt bra rätter, men höjdpunkten var risotton på slutet. Med ost och en otrolig pairing med en chardonnay från det vinhus som ägs av grundaren till Chefs Warehouse, och som tydligen bara finns på restaurang.
The Foodbarn, ett restaurangtips utanför Kapstaden
Till vår första kväll hade jag bokat bord på The Foordbarn i Noordhoek. Ett tips på restaurang som jag fått från en följare på Instagram (tack!). Mitt i glödande solnedgång åkte vi längs den legendariska Chapmans Peak Drive till Noordhoek Farm Village, vilket är ett litet kluster av butiker, caféer och vinbarer där barnen springer barfota och alla verkar känna varandra.
The Foodbarn är både café och tapasbar. På dagen serveras nybakat bröd, fräscha sallader och klassiska frukostfavoriter, och på kvällen förvandlas platsen till en livlig tapasrestaurang där rätterna delas runt bordet. Servicen var spot on, stämningen lagom högljudd och klientelet blandat i ålder. Det var både laidback och med finess, och ett riktigt bra tips jag vill dela vidare.
Frukost i Noordhoek, på Aegir project
Godaste frukosten, näst efter den på Dorp hotel, var på Aegir Project vilket egentligen är ett micro brewery. Frukostmenyn var kul, bara det ett gott tecken. Långt från det vanliga tråkiga. Vi beställde in flera olika grejer, menyn var för bra för att inte missas.
Surf i Miuzenberg
Vi åkte till Miuzenberg en dag, för surfens skull. I Kapstaden känns det som att alla skyltar pekar mot Miuzenberg. Det här är platsen där surfkulturen i Sydafrika föddes. Den långa, mjukt böjda stranden fångar upp Atlantens vågor på ett sätt som gör den perfekt för nybörjare, vilket betyder att här är det nästan alltid någon som lär sig surfa, oavsett tid på dagen. Bakom stranden reser sig bergen brant som en kuliss.
Stranden i Miuzenberg är känd för sina färgglada träbadhytter, ett av Sydafrikas mest fotograferade motiv. De byggdes under kolonialtiden som omklädningshytter.
Förutom surf och bad har Muizenberg en tydlig bohemisk karaktär. Här finns små kaféer, konstgallerier och yogastudios, och en känsla av att livet får gå i långsammare takt. Historiskt var Muizenberg också en av de första badorterna i Sydafrika, populär redan under 1800-talet när tåget från Kapstaden började gå hit. Då kallades den ibland “the Brighton of the Cape”.
Någon dag senare åkte vi till norr om Kapstaden där världseliten kör och det arrangeras Red Bull Big Air om några dagar. Danny kitesurfade i några timmar och jag jobbade lite från ett café.
Harbour House i Kalk Bay
Att åka till Kalk Bay var ett tips från hotellchefen på Chapmans Peak Hotel. Det är hon som får in oss på Tintswalo när hon förstår vårt intresse för mat och vin, och hon tipsar också om Harbour House i Kalk Bay och berättar om samhället. Det är en liten kuststad med fiskebåtshamn, trivsamt myller och självklar saltdoft i luften. Konstgallerier, små butiker med fokus på second hand och kaféer. Huvudgatan löper längs järnvägen, där tåget från Kapstaden passerar med jämna mellanrum, och nästan varje byggnad har en historia. På förmiddagen drar fiskarna in dagens fångst i hamnen, och på eftermiddagen fylls restaurangerna med folk som äter nygrillad bläckfisk och ser solen sjunka bakom bergen på andra sidan bukten. Men vi är inte här i tid för kvällssolen. Vi äter istället lunch på Harbour House.
Harbour House ligger, som namnet antyder, i hamnen med ett enklare fisch & chips-ställe på bottenvåningen och en mer elegant restaurang en trappa upp. Det är inte helt självklart att hitta dit upp, men en liten trappa leder vägen. Där uppe är glasväggarna som vetter ut mot havet lika stora som vågorna. Vi delar på en seafood plate, och de stora räkorna är fantastiska. Men fisken och skaldjuren är lika bra på Chapmans Peak Hotel. Det finns en tydlig röd tråd på menyn på dessa ställen längs kusten och den består av fångst från havet.
Tidal pools
Längs hela Kapstadens kust finns tidal pools: små havspooler som fylls av tidvattnet och skapar naturliga bassänger av saltvatten. De byggdes för att göra det möjligt att bada tryggt i havet, skyddad från strömmar och vågor, men har med åren blivit något mycket mer än så.
Vi badade i tidal pools Kalk Bay, där poolerna ligger precis vid strandpromenaden men också intill tågrälsen. Här samlas människor i alla åldrar: några simmar längder, andra doppar sig snabbt på väg hem från jobbet. Vattnet är kallt, och påminner lite om sommarbad där hemma. Ibland slår vågorna över kanten, ibland passerar ett tåg. Det är stort hav och trafik som krockar på ett rätt så fint sätt.
Pingvinerna i Boulders Bay
Det finns några väldigt turistiska grejer jag gillar och de afrikanska pingvinerna vid Boulders bay är en av dem. Det är andra gången jag är här, och om jag åker till trakterna kring Kapstaden fler gånger vill jag se pingviner igen. Istället för att besöka det officiella stället, så kan man åka till en liten strand precis bredvid och hoppas på lite tur. Det är en häftig strand, om inte annat. Leta upp Windmill Beach, det finns några parkeringsplatser precis vid grinden in.
Cape of good hope, Godahoppsudden
Sist men inte minst: Godahoppsudden. Det är inte riktigt Afrikas mest södra punkt, men den mest södra som samtidigt är mest dramatisk. Här är havet är vilt, vinden stark och utsikten storslagen.
De flesta blandar ihop Cape Point och Godahoppsudden, men det är egentligen två helt olika känslor. Godahoppsudden är den ikoniska skylten vid havet – platsen där vinden tar tag i dig och där vågorna känns som om de rullat hit från världens alla hörn. Cape Point ligger bara några minuter bort, men är något helt annat. Hit tar du bergbanan upp till fyren, där havet öppnar sig i 180 grader och klipporna stupar rakt ner i det blå. Båda platserna samlar människor. Om jag hade gjort om denna utflykt så hade jag åkt hit tidigare på morgonen och gått några av de hiking trails som finns här. Vi hade inte den tiden så vi tog bergbanan – The Flying Dutchman – upp till toppen och kikade runt på fyren och promenerade nedåt igen.
När jag skriver detta har vi precis kommit hem från Kapstaden. Men det finns många anledningar att åka tillbaka.
