Det finns mycket med att resa som tillför min värld. Dels att få vidga min världsbild, förstås. Uppleva nya platser, kulturer och människor. Men: det sätter också mitt eget liv i perspektiv. Min plats och min vardag. Jag behöver inte åka särskilt långt för perspektivskiftet, men att åka längre förflyttar perspektivet tydligare.
När jag åker till Stockholm uppskattar jag mitt liv i Åre mer.
Åre är inte för alla. Det finns det ingen plats som är. Ju mer man förstår vad man trivs med, desto mer tydligt kan man definiera vilken plats man mår bra på.
Jag älskar Åre för drivkraften som bor här. För möjligheterna som kommer med människorna. Här finns en kultur jag trivs med. Att saker aldrig står still.
Det är femte vintern i huset vi bor i. VI flyttade in i november, mitt i köksrenoveringen. “Det kan vi inte göra, det är ju inte klart” sa min kille. Vi gör det ändå, för då blir det klart snabbare visste jag. Men ingenting blir egentligen riktigt klart, särskilt inte när man bor i ett gammalt hus med ständig förbättringspotential.
Igår firade vi också förlovningsdag och Danny kom hem med ett stort fång blommor till kvällen. De pryder köksbordet, tillsammans med de gröna grankvistar jag plockat in några timmar tidigare för att få känsla av en annalkande jul.
Medan han lagade mat så hällde jag upp varsitt glas Beaujolais eftersom det var Beaujolais Nouveau-premiär. Vi hade ingen nouveau hemma, och alla flaskor var slut på Systembolaget, men det blev ändå ett litet firande. Och till maten blev det ett glas Merlot från Kloovenburg. Ett fynd för typ 80 kr i Sydafrika, men som flitigts förpackats i resväska och åkt med hela vägen hem. Jag tackar min Coravin för att kunna hälla upp enstaka glas utan att öppna en hel flaska!
Middagen serverades när andra människor går och lägger sig, men det är som det brukar. ❤️
