Det finns många vackra fjäll i Jämtland, och Offerdal gömmer en hel del ganska korta men fina vandringar med svindlande utsikt från fjälltopparna. Följ med på vandring upp på Oldklumpen, en topptur i septembersolen en måndagskväll som tog under en timme.
En av mina vänner är från Offerdal, och hon visar mig gärna sina bästa stigar och ställen med utsikt. För ett tag sedan gick vi upp på Hällberget i Kaxås, perfekt en kväll efter jobbet även när man åker från Åre. Bilfärden längs små kurviga vägar är en del av upplevelsen. Jag tycker väldigt mycket om att upptäcka små byar och samhällen där folk lever och bor på riktigt.
Det finns ingen formell led upp på Oldklumpen, men parkerar man vid Jämtkrafts hus vid Övre Oldsjön så finns spång som i alla fall markerar starten. Precis innan själva dammen finns en grusväg som går upp till vänster, sväng upp där så finns gott om yta och ingen förbudsskylt för parkering (vid tillfället då detta inlägg skrivs). Du ser stigen som går direkt från grusplanen och kommer ganska strax till en fin spång över myren.
Spången ligger några hundra meter, sedan får man vandra på egen hand i bitvis blöt terräng. Jag hade terrängskor från Salomon, och blev absolut blöt om fötterna. Men det funkade fint en skön och solig septemberkväll när vi båda vandra i t-shirt uppför berget (och satte på oss väst och mössa uppe på toppen).
Vi följde det vi anade var stig, och Katrin som vandrat här förut tog taktpinnen och ledde oss rätt. Från myren gick den informella stigen upp längs skogen och ringlade sig sedan uppför den branta fjällsidan.
Om du använder satellitvyn i Google maps som karta över Oldklumpen så kan du se spången och även stigen förbi nästa “myrliknande” terräng. Med lite kvalificerade gissningar på plats så kan du ana var man ska gå. Efter den stig du ser i Google maps ska du hålla höger, så kommer du på nästa tydliga stig.
Vi tog det ganska lugnt med tempot, men var ändå uppe ovan trädgränsen ganska snabbt – och uppepå alltsammans inom en timme.
Belöningen är omedelbar och det räcker med att vända sig om och blicka ut över friheten för att glömma bort stigningen.
Vi had fika med oss och åt stut där på platån strax under toppen och jag fotade bild efter bild eftersom jag inte kunde få nog. Gillade särskilt mycket vågorna av fjäll i blåtoner. Åreskutan såg ut att ligga långt bort, men Suljätten kändes desto närmre. Suljätten är ett av mina bästa tips med kort stig och mycket utsikt nära Åre.
Allt var otroligt. Det var ju min annandag födelsedag för övrigt. Klart bra ställe att fira på!
När vi motvilligt var färdiga med utsikten promenerade vi neråt och fångade solnedgången en bit bort förbi dammen.
Sedan körde jag hem mot Åre igen, cirka en och en halv timme. Det stod älgar vid vägkanterna och gömde sig och när jag kom hem var det beckmörkt. Men vad gör väl det. September är ljuvlig och får jag bara soliga kvällar så kan jag ta mörkret också.
