Det är andra gången jag är till Salt och Sill på Klädesholmen, ett hotell som är flytande. Och restaurang med allra bästa läge direkt vid havskanten. Det är njutigt och lagom folkligt. Klädesholmens sill följer med som tydlig röd tråd i menyn, och vill man så kan man äta sill till middag. Eller handla med sig sill hem i en bod utanför hotellet.
Eftersom jag var där med min familj och två hundar så hade vi tre rum med utsikt mot vattnet och badstege fem meter från hotellsängen. Hade det varit regn och rusk så hade det inte gjort något, för i varje rum hängde det regnkläder. En omtänksam detalj! Men när vi var där sken solen oavbrutet så några regnkläder var det inte tal om. Däremot morgondopp och stunder på bryggan med ett vinglas i handen om kvällarna.
Ena kvällen åt vi middag på Salt & Sill, med ytterst medioker förrätt men otrolig top notch torskrygg. Likaså är servicen vänlig men med variation. Vi fick påminna om brödserveringen och en charmant ung man kom till bordet och sa “nu måste ni köpa en trisslott, jag har exakt fem bröd kvar så det räcker till er”.
Jag blev provocerad inombords och tänkte att det är han som borde köpa en trisslott för det är hans jobb att se till att brödet räcker till alla.
Det är klart att jag förstod att han försökte bjuda på trevlig service, men det var ytterst märkligt alltsammans. Lite senare skickade de upp oss till baren en trappa upp för att de skulle stänga restaurangen, men förvirring uppstod eftersom baren där uppe ville stänga och att vi skulle fortsätta där nere. Jag förstår att det kan bli så med sommarjobbare, men produkten blir lidande och priserna sätts utifrån både kostnader som inkluderar råvaror – och service.
Jag tycker om Salt & Sill. De vill väl. Det blir lite tokigt ibland bara. Alla jag träffade på var snälla och ville väl, ibland kom det bara ut lite fel.
Det finns mycket som ligger nära Salt & Sill på Klädesholmen. Inte minst ön jag tillbringade så många av mina sommarlov på: Tjörnekalv. Här låg jag på bryggan vid sjöboden och fiskade krabba, följde med farfar ut i hans trubbiga lilla båt och fiskade makrill och gjorde utflykter till Marstrand och Åstol. Jag minns sommarlovsdagarna i huset högt upp på ön. När vi satt i fönstret och blickade ut över åskhimlen och tittade på blixtarna, när vi badade och aktade oss för vågorna från färjan, skrubbsåren från de jättehöga ojämna trappstegen som ledde upp till huset och krusbären i den vildvuxna trädgården vi gjorde kräm av. Jag minns fästingen i huvudet som blev jättestor som ingen fick bort och jag har fått höra hur jag sprang runt på ön när jag inte ville att någon skulle borsta håret på mig. Och den årliga räkfesten på sommaren som samlade alla, även om jag inte minns någon enskild som var med.
Men jag minns inte dessa solnedgångar. De var lika färgstarka nu som när vi var där tidigt i våras och de gjorde mig varm i hjärtat.
Middag på Åstols rökeri
En av kvällarna, när min pappa och min bror åkte till Göteborg och AC/DC på Ullevi, så åkte jag och mamma till Åstol för en kväll på Åstols rökeri. Det är också ett starkt minne från alla somrar: den rökta makrillen från Åstol. Men, åren går och jag vet inte om just den rökta makrillen är vad som är bäst på menyn just nu. Bäst är nog alltsammans: stämningen, vimlet och att livet känns lätt.
Vi skålade i Chablis och lyssnade på Di Leva som råkade spela samtidigt. Vi blickade ut över de stora segelbåtarna, satt stadigt i fåtöljerna i betong och hade en otroligt trevlig kväll med skaldjur – och makrill förstås. Rekommenderar varmt för ett stycke klassisk svensk västkust som jag upplever mer genuin än många andra ställen, just för att det varit så som det är så väldigt länge.
Det är enkelt att ta sig hit. Parkera i Rönnäng, men notera att det är svårt med parkeringsplatser så ställ dig vid ishallen och ta en fin promenad på en kvart till färjeläget vid Rönnäng. Ladda hem Västtrafiks app och köp biljett. Det kostade 37 kr när vi åkte. Färjan går till både Tjörnekalv (ibland) och Dyrön, så du får se lite annat också. Till Åstol tar det ca 20 minuter.
Vi hade bord kl 18 och tog färjan hem kl 20.45, i perfekt tid med solnedgången. Det hade inte kunnat bli bättre!
Skärhamn är egentligen inte något ställe jag besökt många gånger, trots alla åren på Tjörnekalv. Men nu har jag varit här två gånger på två år så jag börjar komma ikapp mig själv och min historia. Vi var till Akvarellmuséet och såg utställningen om mönster, och åt en trevlig lunch på muséets restaurang som heter Vatten. Utsikten är mer otrolig än maten, och det finns mycket att vila ögonen på. I de små husen mittemot kan konstnärer hitta skaparglädjen och jag kan tänka mig att det är ett härligt utrymme för kreativitet.
Det finns mycket på Tjörn att upptäcka och se. Marstrand, inte minst. Hit var jag och Danny när vi ännu inte var officiellt tillsammans. Det var i oktober och vi fiskade hummer och bodde på Marstrands havshotell.
En annan upplevelse på nästan samma tema var när vi bodde i Havsateljén hos Strandflickornas i Lysekil. Det var också på hösten vilket jag egentligen tycker är den bästa tidpunkten för prick allt.
Kanske är det bästa med Bohuslän och Tjörn – som man kan ringa in ytterligare och bli mer specifik – att inte göra så mycket alls annat än att bara vara. Titta på båtarna, havet, vädret. Läsa bok. Låta sig förundras.
