Kanske har de otroligt varma dagarna kommit till ett slut och det gör mig inget, förlåt för att jag säger det. Men det har varit för varmt. Jag klarar mig på 22 grader tack. Då kan jag andas, tänka och röra mig. Då orkar jag vara glad. Jag åkte in till Musikkväll vid Åresjön i onsdags kväll bara för att jag visste att det skulle svalka lite framåt kvällen. Solen gick ner bakom Mullfjället lagom till sista låten. Dina Ögon spelade. Jag kunde ingen låt alls. Men fastnade mest för den som heter Idag och som typiskt nog inte finns på Spotify.
Det är för varmt vatten i älven och dessutom för lågt vatten. Mina morgondopp ger mig inte så mycket och jag kan ana en svag doft av unket. Men Hazel är glad ändå. Hon är 11 år nu. 12 i februari. Det gjorde ont i mig när jag lämnade bort henne för vår fiskevecka i Norge och nu när hon är hemma igen vill jag aldrig att hon ska vara någon annanstans än bredvid mig. Hon badar flera gånger per dag och även om hon själv inte förstår att värmen är jobbig för henne så försöker jag tänka förnuftigt. Simning får blir motion, och att jobba med lagom mycket sök i skuggan. Sedan går hon ändå och lägger sig i solen med all sin päls.
I tisdags var vi på middag hos vänner. Det blir alltid något extra när vi ses och denna gång bjöd de på fem serveringar på deras prunkande terass med utsikt över Åredalen. Det slog mig när vi satt till bords att det finns många som inte har utsikt. Som tittar in i betong, blickar ut över industri eller rätt in i grannens köksfönster. Efter 10 år i Åre, med utsikt över sjö, fors och fjäll, så känns det främmande. Jag har inget behov av att åka bort för att få lugn och ro i frid i själen eller för att vila ögonen på något vackert. Men jag vet att jag bor i ett vykort på en ort dit andra åker för att semestra. Jag undrar vad det gör med min själv. Hur det påverkar människors liv. Jag vet vad jag själv känner.
Min kille åker snart för sina 2 veckors arbete i Norge, innan han får 4 veckor ledig igen. Om och om snurrar det där skiftarbetet. Jag lagar mat när han är borta, men jag lagar ingen mat när han är hemma. Häromdagen blev det gräddig renskavspasta med en frisk riesling i glasen. Det var en perfekt kombination som jag vill dela vidare. Och dessutom tipsa om min Grad: en dansk smart portabel vinkyl så att vinet hålls perfekt tempererat.
1 kommentar
Otrolig känsla att inte längre läsa den här bloggen med längtan långt bort, utan med igenkänning – för Jämtland är nu hemma. Det gör ändå nåt med tacksamhet och välbefinnande att romantisera kring den vardag man har, istället för ett annat liv man drömmer om