Jag älskar morgnar. Ibland långa sovmorgnar, allra helst när det regnar och stormar och snöar. Ibland tidiga morgnar ute bland fågelsång, tunga moln, morgonsol och ljuv tystnad.
Nästan alla veckans morgnar har jag tagit med mig Hazel och gått ner till älven för ett tidigt bad. Jag har sovit för lite och för dåligt och det kalla vattnet har väckt mig inför dagen. Imorse vaknade jag hos en vän i en by en bit bort, och vi började dagen med att promenera grusvägen bort mot gårdsbutiken som säljer grönsaker. Jag köpte med mig gurkor, sockerärtor och rödbetor. Och promenerade hem igen mot ljummen rabarberkräm.
Det där är sommarmorgnar för mig. Känslan av tid. Massor med tid. Innan arbetsdagen drar igång.
Eller som häromdagen när jag träffade en vän på frukost på Fävikens Lanthandel prick 08.00. För då öppnar lanthandeln med nygjorda frallor och gott kaffe. Oändligt med tid.
Tid är verkligen en grej för mig. Min styrka, som när jag är för mycket i den, blir min svaghet.
Jag hinner mycket, för jag är varsam med min tid. Hanterar den som ädelmetall. Jag slösar inte med min tid. Jag effektiviserar min tid. Och jag prioriterar min tid. Jag planerar mina veckor utifrån min tid, snarare än uppgifterna jag ska göra. Jag utgår från tiden först: blockar tid i kalendern för möten, mail, produktion eller träning. Är strukturerad på så sätt att jag alltid jobbar mot deadlines vilka inkluderar både korrvändor och olika faser. När jag ansvarar för ett projekt är det alltid tiden jag utgår från. När jag planerar en semester delar jag upp den i faser med tid som enhet. Tid är allt. Och därför kan det bli jobbigt när jag känner att tid slösas eller att tid är något jag inte kan ångra eller få tillbaka.
Nu väntar helg och allt jag vill ha är tid. Men vad gör man egentligen för att få känslan av mycket tid. Vad tänker du om det?
10 kommentarer
Jag tänker på att jag inte gillar att vara hemma på semestern – slöseri! Så känner jag alltid efter något dygn, även om jag egentligen har det bra hemma. Men på sommaren vill jag vara på andra platser när jag är ledig. Är glad att vi har en sommarstuga där man gratis kan vara borta men ändå hemma, när man inte reser.
vad intressant! skulle du kunna vara i sommarstugan hela semestern? vad är det med att vara hemma som inte är semester?
jag har nog tänkt liknande som du, när jag bodde i lägenhet. då var en solig dag slöseri om jag tillbringade den hemma.
Jag har det senaste åren börjat få en annan relation till tid där jag upplever att desto mer i nuet jag är, desto mer tid har jag och desto långsammare går dagarna. Två dagars ledighet känns nästan som en vecka.
Kanske bottnar det i att jag landat i insikterna att tiden 1. är en konstruktion och därför relativ och 2. även när jag gör “alla rätt” tar processer tar den tid de behöver.
Sedan kommer såklart känslan av att ligga efter och knackar på då och då. Som en “late life bloomer” är det en av mina svagheter men de blir färre och byts äntligen oftare ut mot känslan att jag är där jag ska vara – känns fint. Tack för ett (alltid lika) tankeväckande inlägg!
Kloka insikter Clara, de tar jag med mig!
Jag känner ofta att min tid bara springer iväg. Jag planerar inte mina dagar så minutiöst och slösar mycket tid på ingenting. Ibland kan jag känna när jag går och lägger mig att jag slösat bort en dag som jag inte får tillbaka. Skulle nog behöva börja strukturera mer för att slippa den känslan.
Vissa är mer sorgefria i den där tiden som tillbringas på till synes ingenting, fastän det egentligen är massor eftersom det är livet.
Antal timmar på ett dygn är väl det enda som egentligen är rättvist här i livet. Vi ges alla 24 h per dygn, varken mer eller mindre. Den tanken gillar jag, men kan samtidigt stressa mig när “alla andra” verkar hinna så mycket. En annan sak som stressar mig är det faktum att mobilen är som ett svart tidsslukande hål. Som svar på din fråga vad man eg gör för att få känslan av mycket tid är väl typ… att dumpa den.
Verkligen så. 24 timmar varken mer eller mindre. Håller med om telefonen! Både för känslan i själen och tiden på klockan.
Tid är den alternativkostnad jag väger allt emot. Har minisemester en vecka, vill paddla och tälta och läsa böcker. Men ska gå på examensmiddag, bröllop och hjälpa bekant skriva yttrande till myndighet. Den eviga balansen mellan sociala relationer (som enligt forskning gör en lycklig, och där självkänslan säger att jag är en person som ställer upp för andra) och det där som jag själv vet gör mig lycklig, och som jag ämnar hinna med resten av veckan
Ja, balansen. Kan du känna känslan som forskningen visar på? Kände viss tvetydighet i din kommentar… <3