Det jag ofta ser när folk taktältar är stunden när man hittat platsen och fått upp taktältet. Men aldrig den timslånga jakten efter det perfekta stället. Visst kan man ha ett och annat guldkorn i bakfickan: ställen man återkommer till för att det är perfekt. Men ofta utforskar man nya områden och behöver inventera karta, leta upp ställen som ser bra ut men gå bet. Gång på gång.
Tills man till slut hittar den. Platsen.
Jag gillar att stå med utsikt mot vatten trots att det egentligen är riktigt opraktiskt. Nätterna vid vatten är ofta råa och fuktiga och det blir onödigt kallt. Om det inte finns vatten vill jag stå med fri sikt åt något håll, gärna på en höjd.
Om ens krav inte är så specifika finns massor av ställen att stå på över natten. Men hela grejen med taktält, om du frågar mig, är att det ska vara skimrande drömmigt. Och då får man räkna med en lång jakt, och några fiaskon längs vägen.
Vi lämnade Åre ganska sent i fredags. Väldigt orutinerat. Kl 19 åkte vi hemifrån med sikte på ett område 90 minuter norrut. Vi hade en specifik plats i sikte och jag såg redan på Google maps att det hade fotats med tre husbilar på plats.
Google Maps, Fjällkartan och iFiske är tre av de karttjänster jag använder för att reka platser. De fyller lite olika funktioner, och iFiske är mest för att jag gärna vill fiska i anslutning till där vi står – förutsatt att det finns vatten i närheten.
Första platsen vi kollade på var redan besökt av en tältare, med hund. Och jag taktältar helst på egen plats med privat känsla, så vi körde vidare efter ett tag. Blev bjudna på kaffe först.
Sedan körde vi runt i tre timmar till, bland annat runt en stor sjö. Vi fick visserligen världens solnedgång längs vägen, men också mycket skog och grusväg och potthål. Vi utforskade 3 platser längs vägen, men ingen kändes riktigt bra och jag hade höga krav.
När vi varit runt sjön ett varv, vilket säkert tog 75 minuter, återpasserade vi en plats som jag lite halvt tänkt var intressant redan första gången men inte riktigt tog på allvar. Såhär en lång stund senare, vid en andra titt, uppfattade jag den som perfekt. Så vi svängde av vägen, följde gamla hjulspår 50 meter och körde ut på en liten udde – omgiven av vatten.
Det var perfekt.
Och klockan var 23.30.
Med en stödkorv i magen från kl 19.30 satte vi upp vårt basecamp. Taktält, mysbeslysning, och skapade lite ordning i packningen.
Jag är hungrig, klagade jag till min kille en timme efter midnatt och vi bröt baguette med händerna och åt tillsammans med ost. Och Champagne? Kanske du undrar. Men nej, inte denna gång.
Middagen efterföljande kväll var way better. Efter en heldag i båten, med solsken och 25-gradig värme, längtade vi efter vårt basecamp och en sillmiddag med ägg och potatis. Och efteråt: glass med jordgubbar! Japp. Vi har kyl och frys i bilen, och solceller som ger elektricitet. Det är detta som är tjusningen med taktält!
Ovan är det drömmiga med taktältandet. Att det är jäkligt smutt och lyxigt. Långt från minimalistiskt. Och när man kommer hit, ja då har man glömt alla timmarna som krävts för att hitta platsen.
Vi ville egentligen tillbringa helgen med att fiska, men det blev mest att vi tillbringade den med att köra in en ny båtmotor på vår kaboat. Här är den förresten, kaboaten:
Det är svårt att hitta det perfekta stället för taktält OCH det perfekta stället för exklusivt fiske som inte andra fiskare dras till. Man får välja det ena eller det andra. Söker man fiskeställe långt bortom alla andra får man gå med tält på ryggen istället. Vilket också är mysigt, och just flugfiske var min midsommar förra året.
Nu blev det så att vi stod på en perfekt plats på en udde, med vatten framför fötterna och otroliga vak som avslöjade stora fiskar. Men man fick inte fiska där.
Däremot tog vi kaboaten och åkte uppströms till en fors, där vi förtöjde båten och badade en stund, och sedan promenerade till ovan fallet där man fick fiska…
Det finns en annan grej jag gillar väldigt mycket med taktältandet: morgonkaffet. Det hör samman med att inte ha bråttom. Det värsta jag vet är att ha bråttom i samband med alla slags tältäventyr.
Vi har några olika kaffemakarprylar. Denna gång föll valet på en enkel drip coffee-grej. Bara att koka upp vatten och finlira med sin pouring. Beställde också stekta ägg på mackan.
Gudomligt var det. Två dygn på detta ställe. 25 grader varmt och bara rejält mygginferno en enda gång. Första natten med rätt få timmar sömn med anledning av den sena kvällen. Men andra natten var som hela veckans återhätmning. Vi har en tjock exped-madrass i taktältet vilket ger lyxkomfort. Blir det för varmt så har vi en fläkt (älskar), och eftersom det var så fint väder sov vi med alla fönster öppna så att himlen var synlig rakt ovanför oss.
Älskarälskarälskar.
