Vi människor är inte helt logiska. Vi är inte heller helt objektiva. Vi tolkar världen genom våra egna filter – formade av erfarenheter, känslor, rädslor och viljor.
Därför ser vi sällan saker som de faktiskt är. Vi ser dem som vi är. Och det påverkar allt. Hur vi uppfattar situationer. Hur vi samarbetar. Hur vi fattar beslut.
Jag tänker ofta på det på jobbet, utifrån olika sammanhang. Till exempel i möten som skaver. Det är så lätt att tänka att den där personen borde göra mer eller varför gör de inte bara si eller så? Den tanken är formad utifrån hur vi uppfattar den andras personens roll eller syfte på jobbet. Men vi vet sällan det. Särskilt sällan vet vi det om det är möten mellan människor som jobbar på olika avdelningar. Eller olika företag.
Så vad skulle hända om vi, när något börjar krångla, istället för att prata om varandra – faktiskt satte oss ner och sa:
“Mitt uppdrag i det här sammanhanget är att…”
“Syftet med det jag gör är…”
Framförallt när det låser sig på jobbet mellan två parter.
Om alla fick uttrycka sitt uppdrag eller sitt syfte, så skulle det bli mycket lättare att förstå varandras perspektiv. Och då kan man också ställa nästa fråga:
“Utifrån ditt uppdrag – hur kan du vara behjälplig för mig, så att det här blir bra för oss båda?”
Det är där ett riktigt samarbete börjar. När båda (eller alla) förstår varandras syften och vill hitta något som funkar för fler än en.
Det finns ingen framtid i win–lose. Bara i win–win.
Men för att komma dit behöver vi se bortom våra känslor. Bortom egot.
Många av oss fattar beslut som känns bra för oss själva – men som inte nödvändigtvis gynnar helheten. Decisions for the ego, hörde jag det benämnas.
Vi gör det vi föredrar. Det vi känner oss trygga i. Det som får oss att framstå på ett visst sätt. Det är mänskligt – men det är inte alltid klokt.
Några av de frågor jag ställer mig själv inför dagligt beslutsfattande är:
>> Vad är det jag egentligen fattar beslut om just nu?
>> Vad är syftet?
>> Och vad skulle jag välja om jag tog ett steg utanför mig själv?
Och när jag är i sammanhang där det skaver vill jag lyfta diskussionen så att alla får samma fråga: Vad är ditt uppdrag? Vad är mitt uppdrag? Utifrån våra respektive uppdrag, hur kan vi vara behjälpliga för oss båda?
När saker, samarbeten och farten framåt trilskar så handlar lösningen om den gemensamma viljan att se det lite klarare. Och då behöver vi komma ihåg att vi är människor som ofta handlar utifrån decisions for the ego.
