En trogen vana är att skriva en wishlist för vad helgen ska innehålla, de helger som inte har någon riktig plan. Så brukar jag göra inför vissa veckor också, eller semestrar eller högtider. Det är tillfredsställande att skriva ner allt jag både vill och behöver som ett förspel inför helgen – och att förnöjsamt leva tiden och känna att det blir just så som jag vill.
Inför idag, lördag, skrev jag:
>> Vakna utan väckarklocka
>> Göra smoothie till frukost
>> Gå på fjälltur med Hazel
>> Komma hem och göra fika
>> Plantera
>> Sätta en surdeg
>> Tvätta
>> Läsa utomhus
>> Styrketräna
Det är en diger lista och jag har inte gjort allt. Men det är faktiskt bara surdeg, styrketräning och tvätt som inte blev av. Kan med stor stolthet lägga till “räfsa 4000 kvm tomt” på listan.
Vi började lagom långsamt imorse, jag och Hazel. Vi sov till 9.30, gjorde smoothie och gav oss iväg mot Trillevallen för att kolla hur torra stigarna var. En härlig timme i skogen, och så förbi Ica Strandbergs på väg hem. Köpte ägg och mjölk så att jag kunde baka en sockerkaka.
När vi kom hem tog jag lite spontant tag i en räfsa som stod lutad mot huset. Och så började flera timmars arbete med att räfsa bort allt som inte var grönt. Eftersom vi har en fjällig skogstomt så är det ett otacksamt jobb. Man kan absolut räfsa en vecka i sträck och det kommer ändå vara lika mycket kvar dagen efter.
Jag fyllde skottkärran tio gånger så någon skillnad är det säkerligen ändå, fastän jag inte ser det.
När det blev eftermiddag bestämde jag att det var dags för paus. Nygräddad sockerkaka och nybryggt kaffe, och så en bok. Drömmigt!
Jag kommer absolut att ligga här många timmar i sommar!
När klockan blev 18 stod solen fortfarande högt på himlen och jag fick feeling och satte jordgubbsplantor i jorden. Kommer kanske absolut få ånga det med tanke på att det är början på maj och vem vet hur vädret blir framöver, men strunt i det.
Gick ytterligare tre lass med skottkärran innan vi gjorde kväll och klev in i hallen. Tog tag i dammsugaren av bara farten.
Sådana här helger är både extremt tillfredsställande, men också vemodiga. På ett fint sätt. Det är det lilla livet som får ta plats, och förundran över att få vara på denna plats med den stora, stora friheten. Det är en plats man skulle kunna tillbringa timmar med trädgårdsarbete på. Men jag vill inte att det ska vara så. Jag vill att det ska kännas lagom.
