Det är svårt att beskriva vårvintern i fjällen för någon som aldrig upplevt det. Det är också svårt att förstå hur det känns att vara mitt i den, när man är långt därifrån. För mig, så är det som att vara på en båt på ett stort öppet hav som är kav lugnt och stilla att man ser allt som rör sig vid vattenytan. Det är den stora friheten.
När natten är kall så att minusgraderna slår till, och dagen är så mild så att snön glänser, smälter och droppar från taket. När himlen är blå och vidderna enorma. Ja, det är då den där vårvintern allt fjällfolk pratar om, bjuder på sitt allra bästa.
Vårvintern är fjällvärldens hemlighet, för det är bara när man är mitt i det som man förstår hur fantastiskt det är.
Det har varit många minusgrader på nätterna, sådär så att allt som varit utomhus vaknat täckta av ett tjockt lager frost. Men sedan har det smält undan. När jag morgonpromenerat med Hazel i krispiga snöskoterspår har solen värmt näsan och jag har längtat efter att äta frukost utomhus. Lagom till dagen gått sin stilla gång öppnade vi en flaska champagne och skålade in solen – utomhus – kl 18. Vissa iförda shorts den första stunden.
Bilderna ovan är från Hemavan, men nu är jag hemma i Åre igen. I huset jag tycker så mycket om med den stora utsikten mot Åreskutan och Renfjället och Brattlandsströmmen. Det är fantastisk vårvinter här hemma också. Alla uteserveringar på byn, alla fjälltoppar i närheten, och den stora terassen på tomten som snart väntar på alla soliga stunder.
2 kommentarer
Jag tycker vårvinter är ljuvligt även om jag inte upplever den i fjällen. I år uteblev den helt där jag bor men ibland får man några dagar (inte en femte årstid tyvärr) med snö och/eller is, gärna med möjlighet till skidor eller skridskor, sol som värmer, dropp från hustak och kanske barmark i söderlägen. Fullständigt underbart.
ja de där dagarna är ljuvliga