Lite högt och lite lågt, men hoppas på avslutning på topp

Så har ytterligare en vecka snart passerat, tänkte jag när det fortfarande var onsdag vilket var igår. Det är inte en av mina bästa veckor i livet, men det är en fin vecka trots allt. Fin, för att jag lever årets ledord. Och sådant ska firas, vilket jag gör ofta genom att tänka många tacksamma tankar i huvudet.

Framförallt är denna vecka en hyllning till mitt nya ambassadörsskap för snöskoterhandlaren Motorhuset i Östersund, med Polaris och Klim som kommer bli de främsta varumärken jag använder. Igår var jag dit och fyllde bilen med utrustning. En snöskoter ska också hämtas innan veckan är slut. Det blir en kort maskin som komplement till den långa 9R vi har hemma sedan tidigare.

Och så spontanbokade vi några dygn i Saxnäs, så på lördag checkar vi in och på måndag checkar vi ut. Det ska komma *mycket* snö. Jag är pepp! Har absolut bott i väderprognosen den senaste veckan. Kollar vädret på olika ställen i norra Sverige mer än vad jag kollar instagram. Egentligen passar mig denna sport inte alls eftersom den är så beroende av väder och ge sig av till rätt ställe vid rätt tidpunkt. Jag gillar kontroll och att ha en plan. Snöskoterlivet utmanar mig!

Veckan är trots stolthetens gloria inte en av mina bättre med anledning av sjuk. En konstig influensa som gör det svårt att gå upp på morgonen eftersom huvudet känns tungt och trött. Dåsigt, rent ut sagt. Men sedan har det klarnat upp under dagen. I tisdags hade jag en av mina huvudvärksdagar som börjar med en tydlig känsla i huvudet och som inte blir bättre med skärmtid, komplexa frågeställningar i huvudet eller möten. Jag vet att det brukar sluta med att jag behöver kräkas och sedan 3 timmars tystnad och sömn. Så också denna gång. Hann precis skriva några grejer, avsluta ett möte, plåta några grejer och köra hem. Fick ta teknisk spypaus i en p-ficka och körde sedan hem till min säng. Var någorlunda pigg 3 timmar senare och fick varm nudelsoppa serverad i sängen. Brukar ha denna typ av åkomma cirka 1-2 gånger per år och den följer ungefär samma procedur varje gång.

Resten av veckan har jag hostat mig störig. Hazel hatar dessutom hosta, hon tror att jag skäller på henne varje gång jag hostar. Ej bra kombination. Testade det där med hostmedicin igår kväll men nja, hjälper tveksamt.

Igår var jag till vår veterinär strax bortanför Grimnäs vilket är ca 2 timmars restid från Undersåker. Hon är bra på tänder och Hazel har stomatit, så jag kör gärna långt för kunnig och omtänksam djurvård. Utmaningen är att cirka ingenting ligger nära och jag tillbringade därför 2,5 timmar på OKQ8 med att äta korv, dricka kaffe och jobba. Sonderade omvärlden för en destinationskund som jag jobbar tillsammans med och just igår letade jag en särskild typ av internationella influencers. Det var storscroll på g, och flitiga anteckningar. Jag har ett systematiskt sätt att leta influencers på, men det är lite som att leta efter en nål i hö.

När jag kom hem fick jag nudelsoppa igen. Var ju fortsatt krakig.

Och nu när det är torsdag så är det i princip slutet på veckan. Jag har jobbat hemifrån hela dagen, och tog en timmestur på lunchen med Hazel. Vi promenerade bland träd i tysta och tomma skoterspår och såg solen på håll. När jag kom hem sken den rätt in genom fönstret och påminde om att det inte varit så ljust på flera månader. Dessutom avslöjade den prick alla dammkorn. Kom inte här och stör, kände jag för ett ögonblick innan jag gick ner till mitt kontor med norrläge.

Lite utsikt mot Edsåsen, eller kanske Edsåshöjden, från min promenad:

Och cirka så har veckan rullat. Imorgon är det fredag, en fin dag att jobba på för det är ju en glädjens dag före helg. Vi fyller släpet med skoter och till kvällen vill jag gärna, gärna fylla glaset med en Jacques Selosses. Håller tummarna för att det blir så!