Idag är det lördag och jag unnar mig att inte göra något alls. Vad gör människor när de inte gör något alls? Jag kan göra rätt mycket inser jag, och faktiskt lite jobbgrejer alltså, men utan löften och prestation. Imorse sov jag tills jag vaknade, åt en lång frukost, gick en vintrig promenad med Hazel, kom hem och drack mer kaffe och tände en eld i kaminen och slökollade på Hela Sverige bakar. Gillar egentligen Hela England bakar, men hittar inte de vanliga avsnitten. Jag har gått igenom årets första halvår bland bilderna i min telefon och fått uppleva en hel del på nytt genom alla minnen.
Jag är stolt över mitt år. Det slår mig så tydligt när jag bläddrar genom min telefon och sorterar tankarna tillsammans med förra lördagens årsbokslut som jag var med på.
Jag har funderat en del på stress den senaste tiden. Jag upplever mig inte som stressad, men vissa dagar kan jag bli väldigt överväldigad av allting. Jag har ingen problematik med ångest, aldrig varit utmattad, inte deprimerad. Jag har inget egentligt mörker inom mig, men har en vemodig läggning som jag omfamnar med värme och som handlar om alltings förgänglighet. Jag upplever det inte som tungt, utan det är en annan typ av känsla. Men att bli överväldigad däremot, det kan ibland vara svindlande. Känslan sköljer över mig ibland men stannar sällan särskilt länge.
Hur som helst, igår när det var fredag hade jag mina sista arbetsmöten för året så det är väl någon form av julledighet jag går på. Fast jag kommer jobba ändå pga I’ve got things to do. Några av mina uppdrag tar inte semester eftersom det är produkter och tjänster som konsumeras även under jul och nyår. Men sedan är det jag som blockat några vinterveckor i kalendern och håller mötesfritt på regelbunden basis under hela vintern.
Häromdagen åkte vi turskidor direkt från gårdsplan rätt ut i skogen. Det var mörkt och djup, tung snö. Fridfullt. Älskar mörker och ljus och den tid vi är i nu. Midvintern.
Igår hämtade jag en del av julmaten som vi beställt via Fävikens Lanthandel, eller Undersåkers charkuterifabruk som det hette fram tills nyss. Men några grejer fixar vi själva också. Eller vi och vi. Danny har trillat julköttbullar med tre sorters lök, kryddpeppar och mortlad trattkantarell. Och så har han rökt öring som fiskats i Lappland. Pappa ska griljera en gårdsskinka och så har han köpt med sig den traditionsenliga ostlådan från Androuet som är vår längsta tradition tillsammans med vinprovningen (alltid på juldagen). Det blir några fler sillar också. Och mamma som fixat mer rökt fisk från Kanonholmen i Söderhamn.
Imorgon när det är söndag packar vi bilen och åker mot mina föräldrar i Hälsingland. Mot julen. Med en hel del julfrid i kroppen faktiskt. Det är ganska enkelt att ha julkänsla när jag bor till fjälls, det kommer liksom på köpet med snön och alla ljusen. Och eftersom vi inte ger varandra särskilt många julklappar så har jag inte heller det att vara stressad över. Istället har jag mycket marginal kvar till att dela min julfrid med fler.
