Söndag morgon har varit min målbild cirka hela veckan. Från i måndags kväll då jag gick och lade mig sent pga satt i soffan och jobbade klart en strategi, och sedan fick för få timmars sömn till tisdagen. Från i onsdags morse när jag väckte mig själv med en kall dusch och sedan lämnade mitt varma hemma kl 06.45 för att vara med och arrangera ett frukostmöte för 200 pers. Från i torsdags när jag var till Siljansnäs fem timmar bort, från i fredags när jag vaknade trött på nytt, från igår då jag visserligen kunde sova hur mycket jag ville men jag var inte hemma. Till idag. Äntligen idag.
Vaknade av mig själv vid 08, kikade ut och såg att det var vitt och snöigt. Äntligen vitt och snöigt. Slog på P1 för det är en tradition jag har med mig hemifrån och det är så mysigt med Söndagsintervjun och sedan God morgon världen. Jag slog på kaffet och gjorde smörgåsar på filmjölksbröd med hasselnötter och aprikos, med smör och lagrad ost och pappas äppelsmör. Äntligen frukost på sängen. Äntligen ingen brådska och äntligen bara jag själv och Hazel.
Fram till klockan 11 tar vi det långsamt. Hon har förvisso redan hunnit rulla sig i snön men hon ligger också här bredvid mig och myser, och snart ska vi ge oss ut i snön och jag ska för första gången denna vinter sätta på mig vinterställ. Full mundering inför den säsong som jag tror börjar på riktigt idag. Äntligen idag.
Riktigt såhär ser det inte ut just idag, men såhär kommer det snart att se ut hemma hos mig:
Jag är tacksam över veckan som varit. Det har varit mycket hälsa, lycka och relationer. Jag kommer hela tiden närmre det jag längtar efter att göra mer av, och framförallt inser jag att jag redan gör jättemycket av det jag vill göra mer av. Mitt jobb går ut på att tänka och driva frågor framåt, med slutmål att öka det som ska ökas. Ibland är det försäljning, ibland är det förståelse. Jag har haft ett sista möte med en person vars företagsresa jag fått vara med på under lång tid, och jag har fått vara med och starta upp ett nytt sådant mentorskap. Jag har fått förfrågan om att fler vill ha mig som bollplank, och jag tar det till mig. Firar, firar, firar. Forskningen säger att man ska fira ofta, vilket jag läste med stort bias. Jag har ju förespråkat firande under lång tid.
Framförallt vilar jag i det som är. Står stadigt och blickar ut över det som pågår runt omkring mig samtidigt som jag själv väljer väger utifrån det som uppstår.
Det är enkelt att skriva stycket ovan såhär en lugn söndagsmorgon. Ska komma ihåg det imorgon när det blir måndag också.
Tack livet. Just idag är utmaningarna du ger mig inte så många, men vid ett annat givet tillfälle vet jag att det kan kännas annorlunda. I eftermiddag, efter att jag pulsat i snö och när mörkret lagt sig, ska jag förresten kolla Släpp taget på Netflix, det senaste från Bornebush som hyllats så mycket.
