Mänskligheten fascinerar mig. Vi är så duktiga på att förgöra oss själva – eller i alla fall att må riktigt dåligt. Och vi verkar dessutom bli bättre och bättre på det.
Antalet gånger den senaste tiden som jag hört många, i diverse poddar och i allehanda samtal, prata om hur sämre de upplever att de mår och presterar ju mer de tillbringar tid med sin mobil.
Jag hör också fler exempel på hur företagsledare säger att AI är jättebra pga man kan effektivisera och effektivisera, men på ett mellanmänskligt plan är samma företagsledare oroad för vad AI gör med oss människor för när vi effektiviserat och effektiviserat – vad ska vi göra med tiden?
Vi vet att vi mår bra av att möta andra människor, som i mataffären eller när vi checkar in på ett hotell. Ändå ska allt sådant rationaliseras bort pga ineffektivitet och för att en maskin kan utföra det praktiska.
Vilka människor ska vi då möta för att tillgodose det behov av mänskliga möten och mänskliga sammanhang vi behöver ha för att må bra?
AI är satt att göra sådant vi människor inte ids med, typ tråkiga saker. Skriva inköpslistor i hemmet, utföra repetitiva saker på jobbet. Föreslå musik vi gillar. Ge tips på ställen och resmål att besöka. Jättebra, eller? I takt med att AI kan göra lite allt möjligt så tar det också över de kreativa saker som ger oss tillfredsställelse, och som får oss att må bra. AI kan skapa musik och skriva böcker, uppenbara kreativa grejer. Men hur var det där med att researcha ställen och resmål? Finns det inte en hel del kreativitet och framförallt LUST i det? Ska vi bara ta vår tipslista och åka? Som maskiner. Effektivt. Men hur väl passar det de människor med själ och hjärta vi faktiskt är?
Vi har inte fattat grejen med oss själva, därför är vi fel ute med det tekniska och det digitala. Inom sin tid kommer vi förstå det galna i att bli uppslukad av sin skärm, precis som vi idag inser det galna med att bara äta halvfabrikat – som blev så trendigt och avundsvärt på 1900-talet och ansågs lösa alla problem. Idag vet vi bättre. Precis som att vi kommer veta bättre framöver.
Det kommer en tid då vi förstår hur vi ska använda tekniken lagom. Den tiden längtar jag efter redan nu.
6 kommentarer
Är vi inte redan där vi har kunskap om det, men ändå brister det i utförandet då det är svårt och då utvecklare och programmerare alltid har försprång med hög kunskap om hur de ska nyttja hjärnans svaga områden…? Lite som att få överviktigare saknar kunskap om hur tallriksmodellen ser ut, eller att få överskuldsatta inte veta att räntorna är skyhöga och ställer till stora problem med dåligt mående. Det är ju mycket av ett strukturellt problem som kanske behöver regleras hårdare. Men det är kanske då du menar? Inte kunskap om fenomenet men mandat och rådighet att skapa förutsättningar på samhällsnivå? Jag ser fram emot en sån utveckling!
Jag menade på alla plan faktiskt, och kanske mest filosofiskt 🙂
Kvällens högläsning vid bebisnattning. Du får ner det så otroligt i ord. Vi längtar också!
<3
Barnet ska skolas in! :)
Så tänkvärt! Jag tycker att AI är skrämmande på många sätt, även om jag ser att det kan vara fantastiskt också. Om det används rätt. Att ta tillvara på sitt liv, njuta och finna sin mening, det är väldigt fascinerande hur olika det kan se ut.
AI är bra, det är vi som människor som är hotet…