I lördags packade jag mitt Tupike utomhuskök som fick göra premiär, plus flera andra saker. Gas förstås, eftersom det behövs till utomhuskök. Men också ingredienser till en trerätters middag, myggspray, sovsäck, liggunderlag, underställ, prylar och pinaler. Jag höll på i tre timmar(!). Så blir det när det är årets första glamping-camping med övernattning på oklart-stjärniga boendet som var ett vindskydd med direkt vattenläge – och förstås fjällutsikt.
Det var jag och Katrin som var ute. Vi brukar vara ute på sådana här festligheter tillsammans. Här sov vi i vindskydd i september för några år sedan, och vi har även sovit i bara sovsäckar på en fjälltopp för ungefär lika många år sedan. Den gemensamma nämnaren när vi ses och campar brukar vara Champagne och Kalixlöjrom. Man kan säga att vi prioriterar lika, och lätt packning tillhör inte högsta prioritet.
Det var knappt två kilometers fjällstig mellan parkeringen och vårt vindskydd, och i fredags så gick vi två vändor var med alltsammans. Idag när vi lämnade vindskyddet lastade vi på så att bara en vända räckte. Det som försvunnit var en del mat, men framförallt ved. Ved är tungt att släpa, men också nödvändigt när det ska grillas mat vilket var den planerade matlagningstekniken för varmrätten. Därför hade jag med mig ett Aeril grillgaller också. Det är inget att släpa på för någon som jagar gram men som sagt, vi planerade för lyxmiddag.
Jag fick den briljanta idén att göra bål som första anrättning när vi väl var på plats. Det behövdes bara is och saft och mineralvatten och citron och jordgubbar till det. Och vem vill inte ha bål med sådan liten insats? Jag fällde upp campingbordet, vilket också är väldigt lyxigt att ha, och satte igång samtidigt som Katrin trollade fram en bit bröd, en bit brie och några skivor salami. Nej men ursäkta!
Katrin hade med sig bok också, så medan hon flyttade ner mot strandkanten och bläddrade bland mord och utredningar så fixade jag med första rätten: smörstekt toast med foie gras, jordgubbssylt och torrostade hackade mandlar. Valet av förrätt kom sig från en kväll på Vinbaren i Åre förra veckan, då Katrin valde bort just denna rätt eftersom det var så mycket annat att välja bland – och denna är rätt simpel att göra själv.
Hunden Hazelwing är alltid kökshjälp när det vankas fois gras, vilket det gjorts några gånger efter vår resa till Champagne för exakt ett år sedan. Det gav inspiration till många franska middagar med brioche och grejer.
Valet av champagne till gårdagen blev Guy Michel, som riktar in sig på viner som får ligga till sig lite. Därför fick en flaska från 2006 följa med. Först fick den kylas i friskt fjällvatten, men det höll inte mått temperaturmässigt så bålskålen fick bli champagnehink och lämpligt nog fanns det en hel del is kvar. Sedan var det bara att fylla med vatten för perfekt tempererad finskumpa. Katrin hade packat champagneglas som var okrossbara. Perfekt!
Några ord om utomhusköket Tupike, som du kommer se mer av framöver eftersom det blir vårt go to-kök när – TRUMVIRVEL – vår nya äventyrsbil anländer. Min gamla tjejbil, en ombyggd Ford Ranger från 2018, är till salu eftersom jag bedömde att det är en bra tid att sälja. Jag väntar egentligen på Ford Ranger PHEV som är en laddhybrid men de kommer inte än på ett tag så då pratade jag med Hedin Bil som säljer Ford, och Trucker som säljer tillbehör, och så kom vi fram till att jag skaffar mig en äventyrsbil i lightversion som mellanbil. Sagt och gjort snart kommer den, såklart utrustad med ny modell av taktält och då behövs ett ordentligt utomhuskök. Säg hej till Tupike med två gasbrännare och Piezo-tändare.
Say what?
Det finns många olika typer av utomhuskök och i vårt äventyrsrum finns några stycken. Min kille älskar sitt expeditionskök som man kan ta med upp till Mt Everest. Vi använder också Primus Lite-köket en hel del för enklare matlagning när fokus är på aktiviteten (typ flugfiska). Just det köket behöver jag tända på själv, med tändsticka. Med Piezo-tändare, som Tupike har, behöver jag bara vrida på gasen och trycka på en knapp på samma sätt som på en stor gasspis som man har i köket i ett hus. Otroligt enkelt. Två brännare innebär att man har som två plattor att använda för matlagning.
Tupike är smidigt att fälla ihop och förvaras i en egen väska tillsammans med gasen. Känslan är som att gå runt med en portfölj. Detta har redan blivit ett favoritkök efter att ha ordnat smörstekta bröd igår, och så amerikanska pannkakor till frukost imorse. Men vi tar den rätten senare.
När vi ätit klart förrätten, pratat lite om livet och sådär som man gör när man har all tid i världen, så flyttade vi oss in i vindskyddet för det började bli – I hate to say – MYGGIGT. Såg på en story från en bekant i norraste norr att det är typ myggigaste sommaren sedan 90-talet. Jo jag tackar det märks.
Katrin ansvarade för huvudrätten vilket skulle lagas mestadels i folie över öppen eld: lax och grönsaker. Några saker som är särskilt viktiga i denna rätt som jag dog lite över: bakad purjo. Nej men när den typ smält i sitt folie och serverats på tallrik så ska du ha på en klick smör och det kommer vara det godaste du ätit. Och grillad citron. Fantastisk smaksättare på fisken och som blir mjuk i kanterna smakmässigt när den fått grilla till sig lite.
Hon hade gjort en salsa verde också. Såklart. Jag satt mest och kollade på och drack champagne.
Vädret blåste upp framåt kvällen vilket var bra för då gav myggen med sig. Men en stund senare kunde det bli kav lugnt igen och då svartnade det framför ögonen på oss. Okej det kanske inte var just DEN mängden mygg men för säkerhets skull fixade jag till rökriåder eftersom mygg inte gillar rök. Synd att vi människor inte gör det heller egentligen.
När kvällen blivit sen drog jag fram en hemgjord glass jag fixat med kvällen innan. Jordgubbsglass, som jag lagt in i Preppen mattermos från Primus. Alltså jag ställde ju till med hyllningskör till mattermosen i vintras, när jag insåg storheten att ta med varm pasta på kalla toppturer.
Skulle jag bara köpa en outdoorgrej så skulle det nog vara en mattermos. Den håller kalla saker kallt och varma saker varmt. Skulle lätt kunna använda min som matlåda typ. Behöver inte ens värma maten?
Jag stoppade fryst glass i mattermosen kl 13 och serverade den perfekt mjuk kl 22. När jag diskade ur mattermosen kl 12 idag, dvs nästan 24 timmar senare, så var den fortfarande krämig och fullt ätbar. Jag ÄR en mattermoslobbyist!
Strax före midnatt blåste vi upp liggunderlagen och fixade med sovsäckarna och höll på. Min Marmotsäck är varm vilket var perfekt framåt 7-snåret när vädret blev otrevligt, och det var perfekt även till kvällens pigga bris. Men vid 3 var det så lugnt och milt ute att det blev alldeles för varmt i säcken, vilket var tur för då fick jag uppleva detta:
Det är lika bra att ge upp sömnen i juni. Det är för vackert!!
Vindskyddet vi sov i är perfekt för sova, med lagom bredd på britsarna och lugnt läge. Skulle det regna och blåsa åt fel håll så är det inte wow men dumt att ta ut den sorgen i förskott tänker jag. Vädret var lite lurigt men kom cirka fem droppar så det var lugnt. Och att ligga och dra oss i sovsäcken på morgonen när det var jämngrått och moln dragit in över fjällen var ett jäkla mys.
Jag har redan avslöjat att det blev amerikanska pannkakor till frukost. Gott? Svar ja! Särskilt med knaperstekt bacon, lönnsirap och jordgubbar. Try this at home, kids!
Medan Katrin langade pannkakor gjorde jag te och kaffe på Tupike-köket. Bra teamwork och bättre än bra frukost. Det dukades också upp juice och lite mer bröd och grejer eftersom vi ville undvika risk för hunger på hemvägen.
Pannkakssmet, särskilt amerikanska, går finfint att förbereda innan och ha med sig i någon form av flaska. Vi är erfarna glampers så just denna typ av kunskap besitter vi. Med kokkaffet är det som det är: man har sin egen religion. Jag tror mest på att ha i kaffet redan från början när vattnet är kallt. Håller inte på med kaffemått när det kommer till kokkaffe, även om jag mäter på våg hemma. Går på känsla och blir oftast bra.
Utan att stressa började vi sedan packa ihop alla de prylar och pinaler jag tillbringat tre timmar med att packa ihop inför avfärd. Veden var utbrunnen. Mycket av maten uppäten. En del grejer hade vi snabbdiskat (sköljt i sjön) och kunde packas ihop i en påse för att ta tag i hemma sedan.
Vi packade allt tungt i ryggsäckarna och allt lätt att hålla i händerna och så begav vi oss mot bilen: mätta och fyllda av upplevelse. Denna typ av glamping gör vi bra alltså. Dunk i ryggen till dig Katrin, ser fram emot nästa gång!
