Juni är min allra bästa sommarmånad och det är ljuset som gör det. Ljuset och livet med fågelkvittret och det ljuvt gröna som ännu inte mättats fullt ut. Det är förhoppning och förvissning och alltings början. Jag älskar det.
Jag älskar också att jag kan träffa mina vänner på Vinbaren på kvällen, och hinna komma hem och säga till min kille “kom så fiskar vi” och så tar vi fram prylarna och går ner till älven och stillheten.
Det nappade dåligt men det gjorde inte så mycket. Det var fint att få göra några kast, årets allra första, och känna på vattnets kraft runt benen och se midnattsljuset och komma hem strax före 01 och ta en lång varm dusch.
Det är fortfarande overkligt att bo i någon annans semester även om jag tänker på det ofta. Att just hit, till denna älvstrand, är det många som reser för att flugfiska några dagar på sommaren. Eller vandra på fjället bredvid.
Och så är det ju för mig med när jag åker bort någonstans. Där bor också människor med vanlig vardag.
1 kommentar