Jag var ute och promenerade i solskenet förra veckan. Ett solsken jag inte sett sedan dess för övrigt, men det var fint att det kom på besök. Jag sa till mitt sällskap att jag var uttråkad på sociala medier. Det är så mycket som är ointressant och för mig handlar det helt om formatet. Det går för fort så att det inte finns plats för åsikterna och tankarna som kräver ett större resonemang. Därför blir det mesta av innehållet det som ryms i en kort förpackning. Typ fetaost- och tomatpasta på TikTok. Otroligt enkelspårigt. Väldigt tråkigt.
Det som har varit roligt med sociala medier är att få känna igen mig min filterbubbla, men också att se livet utifrån andras filterbubblor. Den tar tid. Ju kortare format; desto färre gånger lämnar jag min egen värld. Och så mycket intresserad är jag inte av något att jag tycker det är kul att hänga för mycket i mina egna skrymslen och vrår. Jag vill att min värld ska expandera och bli större.
Jag märker att de bloggar jag läser är de som fortsatt blogga under alla år, inte de som jag tycker är särskilt intressanta. Jag tror på blogg som format, men det som bloggformatet saknar – för sin egna marknadsförings skull – är ett ramverk som håller ihop det, så att det är enkelt att hitta nytt. Det som bloggarna verkligen har, är relationen mellan den som skriver bloggen – och den som läser och följer.
Och det där är nog grejen förresten: blogg bygger på relation, precis som den nuvarande trenden bland de som vill göra SoMe till yrkesutövning – nyhetsbrev. TikTok bygger inte på relation, utan på intresse. Och det är åt det hållet som instagram också utvecklat sig: det är därför jag med mina 12300 instagramföljare når ut fem gånger så mycket med mitt innehåll när jag kollar exponeringar. Men när jag tappar relationen så får jag känslan av att innehållet mest hamnar i en slasktratt. Det når många – men det är inte så mycket värt.
Blogg och nyhetsbrev är innehåll som vi tillbringar längre tid med, jämfört med Instagram. Men det är något med formatet nyhetsbrev som skaver hos mig. Det känns trångt, förklarade jag i kommentarsfältet hos Teknifik som skriver om teknik. Trångt, och ihopkrympt med massa annat som också trängs i mailen – som för det mesta är saker jag både borde och måste prioritera innan jag läser och verkligen begrundar ett nyhetsbrev. Därför läser jag nyhetsbrev både stressat och slarvigt. Markerar dem ofta som något jag ska komma tillbaka till senare, men det händer aldrig eftersom min mailkorg känns lite som centralstationen i Stockholm. Det är ett ständigt pågående flöde.
Jag romantiserar bloggarna och ser det som en stunds avkoppling. Typ semester. Landar vilsamt i andras ord, tänker en sväng och tar med mig tankarna vidare eftersom det finns space. Det är därför jag helst läser bloggar direkt i bloggen. Jag samlar ihop dem i Feedly, men klickar upp blogginläggen i nya flikar.
Överlag saknar jag PERSONER att följa som tycker och tänker och resonerar om saker. Krickelin och Clara Lidström tycker och tänker hela tiden, så jag följer dem. Men jag tappar intresset för innehållet hos Flora och Elsa. Sandras blogg har jag slutat läsa för länge sedan. Det blir för tråkigt att följa någons liv, jag vill följa tankar och tyckanden. Skillnaden är inte helt lätt att förklara, men kanske förstår du den?
17 kommentarer
Håller med fullständigt! Älskar att de vågar sticka ut hakan ibland också så att samtalet kommer någonvart. Så mycket ryggkli överallt. Det behöver inte alltid vara färdiga analyser utan kan också vara resonerande, nästan som att de själva utforskar medan de skriver.
Och nyhetsbrev!! Exakt så. Det blir bara ännu ett mail bland reklam å annat skräp. Plattformen är förknippad med något helt annat än det lugn och mys jag kan få av att läsa en välskriven blogg. Dessutom har både Clara och Kristin fantastiskt foto! Två fullblodsproffs ????????
Ja de är verkligen duktiga, på sina helt olika sätt. Det är det fina tycker jag: att det inte ska vara samma lika.
Jag hittade hit till din fina blogg tack vare Underbara Clara. Vilket bra och tänkvärt inlägg. Heja bloggarna!
Instämmer i dina hejarop, jag älskar att läsa och hoppas fler vill fortsätta skriva. Nu ska jag hoppa rätt in i din blogg, Nilla!
Jag håller så helt med dig. Jag gar hålltider luv i min blogg i.mpnga år och fått upp en stor Skara som fortsätter följa mug oavsett, det glädjer mig. De andra sociala media är så opersonliga på ngt vis och någon hets och tävlan i allt känns det som.
Jättebra inlägg. Tack för intressant läsning
Härligt att höra att du håller i, man skapar sig ett eget space
När någon behärskar konsten att verkligen skriva blir det också ett rent nöje, rent av lycka, att läsa. Då kan nästan vad som helst fånga mitt intresse. Eller när någon vågar ha en egen åsikt, vågar sticka ut, även när jag inte själv håller med i sak.
Kanske är det därför SoMe tappar, de är så måna om sin algoritm att de missar att de allra flesta av oss önskar mångfald i våra flöden. Bara för att jag stannat till och kikat på en kattvideo, Trump-parodi eller en manipulerad bild från engelska kungahuset kanske jag inte vill att hela mitt flöde ska bestå av dito… Det blir helt enkelt ett fördummande av mänskligheten.
JAG. HÅLLER. MED! Hundraprocent.
Bra skrivet! Jag håller med och tycker bloggar är ett utmärkt verktyg för kreativ frihet.
Själv startade jag min blogg för att få utlopp för mitt fotointresse (instagram har totalt dödat den möjligheten…).
Skriver en del längre texter ibland också, så jag gillar verkligen valet och dynamiken som just bloggen erbjuder 🙂
Jag gillar det verkligen, ett eget space liksom
Det du skriver är EXAKT hur jag känner också. Är inte intresserad av att bara se andras liv. Vill ha tankar, analyser och reflektioner. Men det är verkligen infrastrukturen som saknas och läsarbeteendet. För min del har jag också känt så starkt att jag inte vill dela så mycket från min vardag och mitt liv. Därför har jag gått ifrån ”vardagsbloggandet” som annars kanske skulle locka återkommande läsare. Jag har länge längtat efter nån ny tjänst eller plattform för att läsa bloggar och nyhetsbrev. Kan någon bara bygga nåt??? Substack-appen är jättetrevlig men den är ju bara för de som är på Substack och då är man där igen – inlåst.
Tack för det fina omnämnandet, tycker du sätter fingret på något jag inte lyckats formulera (eller förstå?) men som är verkligen detta. Jag behöver inte se tusen bilder från folks vardag (även om det kan vara intressant emellanåt) utan vill hör folks spaningar och tankar och idéer. Och mot bakgrund av detta blir också deras vardagsliv intressant.
Det är för analyserande texter om marknadsföring, SOME och business jag framförallt läser din blogg. Men det gör också att dina texter om skoter och friluftsliv väcker ett visst intresse hos mig – även om det inte är något jag egentligen är så intresserad av. Men själva åsikterna och spaningarna gör att ”fluffet” också blir mer intressant att ta del av.
Känner verkligen ett sug efter fler bloggar som gör sånt här ???? känns som att de blir färre tyvärr
Ja men precis så: med fler tankar och reflektioner så blir en människas liv/vardag också intressantare. Utan en åsikt eller tanke så blir livet bara en scen.
Alltså ja! Och alldeles särskilt delen kring blogg kontra nyhetsbrev, precis så känner jag med (och använder också Feedly på precis samma sätt för övrigt). Instagram konsumerar jag omedvetet och blir förstås inspirerad där med ibland, men bloggläsandet är medvetet och ger mer än inspiration.
Ja precis så
Heja bloggar och nyhetsbrev där innehåll får ta den plats som behövs, heja brokighet och personliga webbplatser, heja innehåll som postas när det finns något att säga (vilket kan vara allt från en gång om dagen till en gång om året), heja alla som skapar på den öppna webben utanför instängda flöden!
Heja heja! Också heja löpande utveckling som får oss människor att växa och utvecklas.