Renovering pågår

Vi köpte huset på den otroliga tomten sommaren 2021. Jag envisades med att flytta in i november samma år fastän min kille sa att det var en jättedålig idé. “Bättre att vi gör färdigt allt först”, förklarade han. Men jag vet att man aldrig blir klar. Och det var bara första månaderna som vi bodde med ett kök med bygglampa.

Sedan dess har vi bott i ett kök utan lister och foder. Ish.

Men det har gått ganska bra det med. Jag, som fotar och filmar mycket från köket, vet precis från vilket håll jag ska hålla kameran för att det ska se bra ut. Mina vänner som kommer på besök och också vill fota och filma, bryr sig inte lika mycket.

Men snart kan alla som besöker oss fota och filma från vilken vinkel som helst utan att jag ska få ont i ögonen när jag kollar instastories efteråt. Vi hade besök i helgen och det snickrades, kördes skoter, drack kaffe på fjällterass, åktes skidor, åts våfflor och höll på. Så här kommer en salig blandning bilder: några fina, några fruktansvärda och sådär.

Jag till vänster, på Vita Renens fjällterass. Det var 6 plusgrader och strålande sol och vi tog skotern dit: jag, Danny och Johan. När vi kom hem bytte jag utrustning och åkte skidor med Therese. Morgonen efter träffade jag henne igen, kl 05.15, då som barnvakt. Jag har inga festliga bilder från det tillfället, men båda barnen kom till förskolan enligt plan och jag har inte hört att det lämnats in klagomål så jag tror att alla var nöjda. Jag åkte raka vägen till jobbet efteråt, Danny lade sig i sängen och vilade.

När jag kom hem från jobbet i fredags så möttes jag av byggkaos. Det behöver vara kaos när det ska byggas men det är min sämsta gren. Den röda Raptorn (inte vår tyvärr) och det sprillans nya släpet (hurra det är mitt) åkte till byggen för att köpa grejer.

Släpvagnen är en Brenderup X-Line och jag behöver inte längre ratta runt skruvtippen för att fälla flaket. Nu kan jag istället gå upp på rampen bara. Praktiskt! Även praktiskt när det snöat mycket och kåpan är för tung för att lyfta.

På bilden till vänster har jag fått dörrfoder. Ska målas! Utanför bild är lister i taket som jag förvisso haft ett tag, som jag också ska måla. Danny håller på och kikar in i vad vi kallar för “Emils rum”. Emil är vår elektriker och han bor inte i det där rummet, men allt som rör “elektriker” och som sedan utökats till allmänt bös, har bott där inne i ett gigantiskt kaos. Men no more. Nu ska det bli ordentliga hyllor så att vi kan ha ordning. På bilden här nedanför ser du hur stort det är. Det är typ lika stort som det enda utrymmet för förråd som vissa hus utrustas med. Vi har ju en hel nedervåning som är vårt “äventyrsrum” där allt som rör outdoor och fritidsintressen samlas.

Bilden ovan till höger är också nya dörrfoder. Tror de ska bli rosa faktiskt, som en entré till mitt rosa vardagsrym (också i kaos på bild). Jag har inte sagt något till Danny om det än.

En annan grej som det hölls på med, och som vi använder varje dag, var vårt skafferi. Jag ÄLSKAR skafferi och detta har nog funnits här sedan husets begynnelse på 1930-talet. På insidan av skafferidörren finns märken kvar från barn som stolta mätt hur långa de var, men de är säkert äldre än mig nu.

Vi lät allt vara som det var, fast klädde om skafferihyllorna med nytt papper och det enda som fanns i butiken var skrikrosa med leopardmönster i svart. Så jag köpte det. Och eftersom det är ett stort skafferi har det funnits stora chanser till kaos. Vi tog varje chans, kan man säga. Kolla bara vilken rejäl oordning (på bilden har jag redan hunnit städa ur en halv hylla, och det är två hyllplan utanför bild):

Bara att ta ut allting och reda upp i kaoset gav lugn i själen fast värk i ögonen.

Sedan snickrade Johan nya hyllplan och så ställde jag in det mesta, efter att ha sorterat bort några gamla grejer, och satte post its så att även vilsna själar ska förstå var de ska leta. Men måste hitta en bättre lösning för skyltssystemet någon dag.

På bilden nedan ser du ungefär hur det ser ut när skafferidörren är stängd förresten. Vi har kvar samma gamla dörr som varit sedan evigheter, men målade om den. Och så satte vi dit ett handtag från Buster & Punch. Det är något med kontraster när gammalt möter nytt som är skoj. Sned stuga möter industridesign. Det är festligt och gör mitt hem spännande.

Mitt i kaoset tog vi själva paus och skidade till Lillåstugan i Ullådalen. Vädret var sådär; med blåsigt på fjället, så då är 4 km tur och retur genom skogen och över en myr cirka perfekt lagom. På Lillåstugan gör de varm choklad från Åre chokladfabrik och de önskar jag att fler gjorde, skrev jag i ett DM till Åre chokladfabrik. Oboypulver kan jag dricka på mina egna turer. Det beställdes in våfflor också, och på Lillåstugan vinner de matchen om frasighet.

När vi kom hem från skidturen fixade vi mer med snickrandet. Eller det är ju lustigt att jag skriver “vi” hela tiden när jag absolut inte varit inblandad annat än bestämt vad som ska vara hur och var. Men det var jobbigt ändå.

Jag styrde upp middagen för kvällen. Vi åkte till Buustamon på fjället. Det var briljant. Ofta när jag är ute på byn så är det absolut bra, men ibland vill jag ha en upplevelse som visar på att vi är i fjällen och att det finns massa historia här. Så vi blev upplockade med bandvagn och sedan fortsatte kvällen fram till nästan midnatt. Vi var sista gästerna ner, det lilla bröllopet som firade vigsel i en chambre separée stängde nog stället.

Här är ett inlägg om en helg på Buustamons fjällgård

Och ett ytterligare inlägg om Buustamon på fjället

Tillbaks till renovering. Så snart jag målat så ska jag visa hur det blev. Och det här vindruvsgröna i hallen vill jag nog måla mer soligt och varmt orange tror jag.

Här syns den gröna färgen tydligare

Hittade detta renoveringsinlägg också, från när jag flyttade in