Jag kommer på mig själv att längta hem. Och då befinner jag mig inte så långt borta. Det finns inte särskilt många resor eller platser som jag hellre vill till än det stilla äventyr som jag lever i till vardags. Det är en ovan känsla att vara rätt så nöjd. Jag har inte känt den så ofta. Men jag känner den nu och det är till lika stor del härligt som det är… lite tråkigt?
Den känslan får vila i mig medan jag funderar på vad jag ska göra med den. Kanske massor. Kanske inget alls.
Mina två främsta behov är variation och personlig utveckling, därför kan saker inte i mitt liv stå still särskilt länge utan att det skaver. Stunder av stillhet är fint för min själ. Men det behöver röra på sig däremellan. Och nu står jag här, mitt i allt som är otroligt fint och tryggt och ljuvligt och både trivs och otrivs. Det är aldrig enkelt.
2 kommentarer
The curse of att vilja utvecklas och älska förändring! Men jag tänker ofta på det där med benen – hälsa, boende, jobb och relationer. Det går ju att fördela ut sina förändringar och reflektera hårt på vilka som egentligen skaver. Och inte peta alltför hårt på de som faktiskt landat fint bara pga kliet. En liten finjustering kan ju göra susen den också 🙂
enig!