Jag sitter i en soffa i ett hus utanför Hemavan. Fjället står utanför fönstret och sjön ligger vid våra fötter. Det är otroligt. När jag kör skoter över sjön tänker jag att det känns som en båt på öppet hav. Det är vitt överallt, och skotern är känslig för underlaget. Allting känns från mattan upp i fötterna och resten av kroppen. Vi tar sikte på en vik och åker upp i skogen. Parerar träd och tar sikte på branter som är lagom utmanande. Svänger runt fjällbjörkar och siktar uppåt mot utsikten. Snön är inte bäst där. Men världen är som vackrast.
