Premiär

Åren 2005-2006* jobbade jag som skidlärare i Whistler i Kanada och det är numer uppenbart att det var bra länge sedan. Att man blir bra på det man tränar gäller cirka det mesta, från att backa med släp till att åka skidor. Jag har känt mig rejält rostig de senaste åren, vilket är rimligt eftersom jag åkt enstaka dagar här och var. Men: idag den 17 november gjorde jag premiär på skidor och det var ljuvligt.

Jag är lyrisk. Ska absolut köpa årskort känner jag: för att kunna ta några spontana åk vilken dag som helst, för att kunna ta liften upp för en kaffe på fjället eller för att kunna parkera gratis vid liften. Och så ingår cyklingen på sommaren.

Igår var jag iväg med mina pjäxor för att få dem fixade inför säsongen. De har gjort svinont och absolut varit ett av skälen till varför inte skidåkning lockat särskilt mycket. Inte heller toppturandet.

Idag hämtade jag ut dem och samlade ihop övriga prylar och pinaler (hallå var är hjälmen) och så mötte jag upp Helena vid lunch för att sätta oss i liften och känna att säsongen var igång.

Vi hade inte högre krav än så. Åkte ett fåtal åk. Umgicks. Samlade på förundran. Fick lite mjölksyra i benen. Fotade några bilder som härliga minnen.

Det är VM8:an som håller öppet, tillsammans med Gondolen upp till toppen. Den 22 november öppnar Duveds linbana och det är min riktiga favorit. Särskilt kvällsåkningen i Duved är bra, och den öppnar till jul. Klassikern kvällsåkningen i VM8:an öppnar 8 december.

November är inte mörk och fruktansvärd. Här hos oss är november ljus och ljuvlig. Kanske kommer det att ändra sig en annan månad. Kanske inte.