STF stänger och begränsar fjällstugor och fjällstationer

STF stänger och begränsar sina fjällstugor i Jämtland Härjedalen, framförallt den klassiska Jämtlandstriangeln. Bland annat stänger restaurangen på STF Blåhammaren Fjällstation och senast 2028 ska restaurangerna stänga på STF Helags Fjällstation och STF Sylarna Fjällstation. I vissa stugor minskas antalet bäddar med 25-50%. STF Gåsen Fjällstuga stänger helt. Dessutom begränsas öppettiderna så att flera av fjällstationerna stänger tidigare på vintersäsongen och öppnar senare på sommaren, för att inte störa renkalvningsperioden.

Bakgrund till hur STF agerar:

Syftet med att STF stänger och begränsar vissa av sina fjällstugor beror på att störningar i renbetesland behöver minska, både gäster och transport.

STF går också ut med en ändring av föreningens ändamålsparagraf och en ny visionär målbild med sikte på 2030. STF ska vara drivande i den hållbara omställningen av såväl turism som friluftsliv. På hemsidan står:

”STF har inte rådighet över alla de faktorer som bidrar till störning av ren, men oavsett vad andra gör eller inte gör, så ska vi som organisation arbeta med det som vi har rådighet över”.

Samhällsförflyttningen: att bry sig mer

Vi ser konsekvenserna av när allemansrätt under lång tid och för intensivt gått före allemansvett. Det finns en löst sammansatt och högst inofficiell gruppering i mitt närområde som har ”fjället är vårt” som förmodligen skämtsam slogan och varje gång jag ser det tänker jag att uttrycket är själva motpolen till den samhällsförflyttning vi ser just nu. Allt vi ser har vi till låns. Inget är vårt. Det pågår en tydlig justering till förmån för att “ta hand om” istället för att “roffa åt oss“.

Just idag gick även Klemmings Ostron ut med att de förkortar sin säsong, inte för att de måste eller för att det inte finns ostron. Men för att ostronen har en viktig uppgift i naturen som står högre än människans privilegium att ha ostron på våra tallrikar och tillställningar. Ett tecken i tiden som Lotta Ostron troligtvis själv driver, till skillnad från STF som mer blivit påtvingad sitt nya ställningstagande men som gör vad de förmår med det.

Människan vill göra rätt, men utan kunskap finns inget att förhålla sig till och den generella kunskapsnivån just nu är för låg. Om vi förstår hur känsliga leder är när det är väldigt blött i markerna så hade vi varken gått, sprungit eller cyklat där. Om vi förstår hur känslig renen är under kalvningsperiod och vad vi orsakar när vi skidar i ett område där det finns ren fast vi inte själva ser den så hade vi inte varit där.

Och om vi varit på platserna ovan trots förståelse och kunskap, ja vad för typ av människor är vi då. Och vill vi vara en sådan människa?

Rätten & respekten

Det är också jakttider just nu. Och som alltid så uppstår konflikt i grupper på Facebook mellan ”friluftsutövare” och ”jägare”. Rätten är en sak. Vi har alla massa rätt att göra massa saker. Men har vi respekten?

Respekt och kunskap, två begrepp vi behöver utveckla i vårt medvetande. Jag med.

Det finns massor av saker jag gör fel för att jag inte har tillräckligt med kunskap. Jag vill lära mig. Frågar om massor av saker. Och ju mer jag lär mig inser jag 1. hur lite jag vet och 2. hur fel jag gjort.

Jag kan inte ändra på saker bakåt, bara förstå framåt. Och det är här det börjar. Ny kunskap varje dag innebär nya beslut varje dag.

Det finns massor av fler konflikter att prata om. Den mellan jägare och samer vilket skulle kunna handla om kulturella arv hos bofasta individer. Men det är en annan fråga som inte har sin kärna inom turismen så jag lämnar den till en eventuell annan gång eftersom den inte är relevant just i denna kontext plus: jag har inte tillräckligt med insyn och därmed vett att inte uttala mig.

Förtjänar du din rätt att vistas i naturen?

Naturen ger oss massor med vinster. Vi vistas i naturen av flera orsaker. Fysisk hälsa. Mental hälsa. Semestertid. Ren och skär underhållning. Äventyr och strapatser. Ibland arbete. Finns säkert fler saker som kan listas. Vi tar det för givet. Men till viss del behöver vi också förtjäna vår rätt att vistas här. Att förtjäna sin rätt att vistas i naturen kommer genom kunskap och förståelse.

Även om det är viktigt att förstå att naturen är känslig av olika anledningar är det också viktigt att förstå att hela fjällen inte är avlyst. Åreskutan är till exempel inte ett renkalvningsområde. Det finns fler exempel. Hur vet man sådant? Genom research. Och det finns inte ett svar som alltid gäller. Det kommer alltid finnas svar som beror på tidpunkt, på väder, på omständigheter.

Jag har tidigare vistats i fjällen vid Storulvån i maj för att jag inte vetat bättre. Men jag gör det inte längre – av hänsy,n eftersom det är en sådan människa jag vill vara.

Jag har tidigare cyklat en hel del remote skogsväg i september-oktober. Men jag gör det inte längre när jag ser skyltar om jakt – av respekt för andras tidsbestämda intressen, för det är en sådan människa jag vill vara.

Eftersom jag vistas mycket i skog och mark så vet jag att vissa tider är mer optimala för löpning och vandring och mer optimala för jakt. Det är enkelt att förstå när jaktlagen är aktiva när jaktlagen själva är aktiva med att informera. Det är betydligt svårare annars, så då håller jag mig på större stigar som jag genom erfarenhet och därmed logik fattar inte är mitt i ett jaktområde.

Vem bär ansvaret för kunskap?

Det är upp till oss alla att ha kunskap. Varje individ måste bära det ansvaret. Det finns inte utrymme för “nånannanism”.

Needless to say, det hjälper syftet om berörda parter faktiskt också informerar. Detta inkluderar både jaktlag och samebyar. Jag tycker att samebyarna i mitt närområde blivit duktiga på berätta om var jag bör åka skidor på vårvintern, istället för att enbart säga var jag inte bör åka skidor. Det är inte så enkelt för en tillfällig besökare att förstå vilken sameby man ska vända sig till för information – men det är enkelt att kolla runt och ställa frågan. Jag upplever sämre utveckling bland jaktlag, även om det finns många engagerade individer som själva skriver i lokala intressegrupper om hur man planerar jakten.

Under sommaren har jag ibland delat exempel på frågor som ställs i många av de vandringsgrupper som finns på Facebook. Intresset för en häftig upplevelse i naturen är hög men respekten för vad det innebär känns låg. Ibland uppfattar jag det som att en trenätters tälttur man sett på bild tolkas som som en långtur inne på Mall of Scandinavia.

Det är förvisso fantastiskt med den höga tron på den egna förmågan men den behöver samsas i den treenighet som också inkluderar respekten för miljön och sammanhanget, samt allemansrätten vi har privilegiet att leva med som människa.