Jag är inte ledigledig i sommar. Jag sommarlovsjobbar på ungefär samma sätt som Lina Skandevall beskriver i denna instagrampost. Jag har kortat ner hennes text här nedan (helheten kan du läsa om du klickar på länken i tidigare mening):
”Får du någon semester i år?”.
Får ofta frågan faktiskt. Ofta följd av – ”ni företagare får väl aldrig semester”.
För det första. Jag FÅR aldrig semester som företagare. Jag TAR semester.
Och ja, självklart jobbar jag under semestern. Det var liksom något som jag skrev under på när jag blev företagare. Det är inte synd om mig för det.
Jag jobbar dock betydligt mindre och ser till att vila huvudet. Rejält. Men det är fakturor som ska skickas, projekt som ska avslutas, krönikor som ska skrivas, nån kund som behöver hjälp. Friheten vi har som företagare är dyrköpt men det är värt så mycket att själv bestämma.
Så jag bestämmer helt enkelt själv om jag har semester. När – och hur mycket.
Det är dessutom inte bara företagare som inte kan ta _helt_ ledigt. Vi är inte en specifik klick människor som sitter där och jobbar och kollar mailen under semestern.
Chefer med personalansvar, politiker – många är inne och tafsar på tangenterna. Även om jag inte förespråkar det. Vila behövs. Men med vissa yrkesroller krävs det ju. Och då är det så. Stressar det dig för mycket – se över din situation och gör något åt det.
Vi företagare ska såklart se till att vara lediga med. Men företagarlivet är speciellt. Och det är inte ett dugg synd om oss.
Vi är ju lyckligare än anställda så helt åt helvete är det inte.
För det är vårt val.
En av anledningarna till varför jag är företagare är för att jag inte kan bestämma mig om jag vill ha 15 eller 20 dagars ledigt i juli. I slutändan kanske jag bara vill ha 7? Jag vill inte stänga av mina tankar, för när jag springer på ett fjäll så kommer jag tänka på lösningar på utmaningar som är jobbrelaterade och då räknar jag det som arbetstid även om det är i juli.
Jag behöver återhämtning men jag räknar det inte i arbetsdagar. Min återhämtning är ett aktivt ledarskap jag ger mig själv som sker över hela året. Ibland skiter det sig, och då är jag ansvarig att justera vad jag jobbar med, med vilka människor och hur det görs. Hela mitt arbetsliv och mitt privata liv balanserar så. Varje dag konstant hela tiden.
Jag är inte dålig på att vara ledig men jag är dålig på att vara ledig i fyra veckor. Jag är nog rätt bra på att vara ledig däremellan, men jobbet upptar många av mina tankar – eftersom min hjärna är mitt arbetsredskap – och då vill jag ha betalt för den tiden för den jobbar som bäst när den känner sig utvilad. Istället vill jag vila ofta hela året.
Framgången i år var att ösa intensivt i mars och april och sedan successivt tagga ner i maj och juni. Min arbetsbelastning är som vågor och jag funderar på hur jag kan tänka så över hela året. Kan jag ösa intensivt i oktober och november för att sedan takta av redan i december? Det vore logiskt om man ser till det konventionella året, men jag har ju också en skotersäsong att tänka på och vill inte vara fullbokad i februari för då är det prime time lössnö. Sådant ska jag tänka på de dagar jag är ledig, för att sätta strategin som gör mig hållbar. Ja, sedan måste jag ju leva efter den förstås.
Nu i sommar håller jag arbetet till cirka 2 dagar i veckan, utspritt på några dagar. Det är inte särskilt många som jagar mig via mail, så bara där skapas andhämtning. Ofta är det inte vad jag planerat som innebär stress; utan det som tillkommer i en normal arbetsvardag. Folk som söker mig i olika ärenden oavsett projekt, eller det där oplanerade som alltid uppstår för att det tillhör arbetslivet.
Jag ska sätta texter till en liten broschyr, jag ska sätta ett övergripande koncept till några produktlanseringar, jag ska koordinera ett gäng influencers och jag ska göra några andra mindre grejer som stressar mer när de är i huvudet än vad de gör när jag faktiskt utför dem.
I mitten av augusti kickar alltsammans igång och då vill jag vara utvilad så att känslan på en intensiv höst känns rolig och kittlande. Jag vill ha den där närvarande känslan av att det är skoj att leverera. Jag utvärderar det hela tiden, och vet med mig att alla dagar inte är glass och ballonger. Men när för många dagar är håglösa så vet jag att det är dags att ändra på mig. Jag är inget träd.
1 kommentar