Det blev en repris på förra årets succé: tjejhelg på Lövnäsvallen. Dit räcker inte telefonnätet, där finns inte särskilt mycket el och absolut inte dusch eller rinnande vatten. Jag har fått bo i gäststugan under båda mina besök, vilket är ljuvligt. I år vaknade jag aldrig för att lägga i mer ved så på morgonen var det rejält bitigt. Utsikten från dasset är mot skogen. Jag har alltid dörren öppen. Snön gnistrar och livet är njutigt. Fan vad fint. Riktigt jävla liv!
Utsikten ser du där ovan, och så helgens första lunch som Hannah Risander brassade på. Pizza pockets. Smart grej, aldrig sett förut. Har tydligen inte koll på läget alls.
Vi körde ut med skotrarna redan på fredag eftermiddag. Det var Lottas första lössnöåkning och vi tog oss 2 km på 3 timmar. Det var rejält sockerföre och när jag kollade pulsklockan noterade den 1200 aktiva kalorier. Det är så det ska vara när man kör skoter. Ledkörning har en annan tjusning, men friåkningen kräver mycket av dem som vågar lite. Kul var det. Vi brände över slushigt vatten och vi letade utsikt för att koll solnedgången. Och så kom vi hem när klockan var 21 och då var det dags för grekisk kväll.
Hannah hade fyllt år och älskar Grekland. Klart att Lotta skulle ordna med pyntet, Katta styra upp grekisk middag och jag ordnade med musik och lite självutveckling genom att inventera hur mycket av de grekiska gudinnorna (och några gudar) vi har inom oss. Vid midnatt var vi sopslut.
På lördagsmorgonen åt vi frukost vid 9. Det är fint med den där Lövnäsvallen för klockan inne i storstugan har fastnat på 9 och 9 är den perfekta tidpunkten på dagen, särskilt när det är helg. Vi satt länge och åt frukost och fyllde på med kokkaffe och klockan blev ändå bara 9. Perfekt.
Fast efter en stund gjorde vi upp planer och lastade lunch och min hund och andra grejer i en skoterpulka och så körde vi upp på fjället och hittade det perfekta vindskyddet. Där blev det eld och varma mackor.
After skotern blir rolig. Vi målar akryltavlor, dricker prosecco och det bjuds på ost och chark. Vi åstadkommer mästerverk. Jag hör Lotta mumla något om prestationsångest men jag förstår inte alls vad hon menar. Att måla akryl ska bli min nästa grej efter drejningen. Så roligt ju, att få måla och hålla på utan att veta vad det ska bli.
Får jag tipsa om en annan grej? Varm choklad med grädde och PUNSCH. Nej men skoja ej!
Vi var lika trötta på lördagskvällen som kvällen innan. Jag hade kunnat stanna kvar där på vallen en vecka minst. Innan vi somnade styrde Lotta och Hannah asiatisk mat med bao buns (en favorit) och sommarrullar (också en favorit) och ja kanske drack vi ett glas vin eller två. Det var stjärnklart och kallt. Kaminen i gästrummet brann när vi somnade men var helt utsläckt när jag vaknade vid 05. Det hade börjat ljusna och jag tassade ut till dasset i bara t-shirten. Nej men det finns mycket tjusning med sådant här liv ändå. När man inte behöver bry sig om varken speglar eller instagram.
Men det är fint att komma hem också. Otroligt fint. Just nu känner jag stor tacksamhet för allt. Gamla vänner, nya vänner, att fatta beslut utifrån nyfikenhet istället för rädsla. Att vara tydlig i den jag är. Och framförallt den jag vill vara.
Här är förra årets helg på Lövnäsvallen – då var vi till templet också
