ÖVERKÖRD

Jag känner mig överkörd varje morgon. Vaknar som ett mos. Vi körde skoter i 4 timmar igår. Jag upplevde det inte som överjävligt hård körning. Lite lagom sådär. 1300 aktiva kalorier senare kom vi hem till varm choklad och Mintu. Idag känns det överallt. Mest i axlar och baksida skulderblad. Benen är inte så pigga de heller.

Min pulsklocka har autoreggat aktiviteten som cykling. Några pulstoppar på över 160 och de allra flesta minutrarna mellanintensiva. Såhär ska vi alltså hålla på i fyra veckor. Ja det här är ett träningsläger. Ett ganska dyrt träningsläger. Ett fantastiskt träningläger med ripor i motljus, en vit värld strösslad med diamanter, solnedgångar, evighet och en påminnelse om att allt är hårt men att vi, vårt fysiska liv, är mjukt.

Livet är skört bland krig på radio och cancerbesked i sociala medier. Livet är också skört bland hårda trädstammar och en skotermatta med hårda kammar som i full kraft kan gröpa ur kroppen om olyckan är framme. Livet är skört i kollisioner och inre blödningar som har hänt även om det inte hänt just mitt sällskap. Och livet är skört bland förrädiska isar, lavinområden eller den risk vi utsätter oss själva för varje dag – allihopa – genom att bara finnas till.