Om att plocka ihop skärvorna av sig själv

Vi kom hem igår. Hem till huset efter drygt en månad på resande fot. Ännu mer resande fot denna gång eftersom vi bott på så många olika ställen. Tidigare års skoterkollo har vi valt att bo på 1 eller max 2 ställen. Men i år var jag till Klimpfjäll, Saxnäs, Kittelfjäll, stuga 1 i Hemavan och stuga 2 i Hemavan. Allt flyttades med. Kläder, utrustning, skotrar och kanske det jobbigaste av allt: skaferi, kylskåp och köksprylar. Det tar på krafterna.

Rubriken är lite väl dramatisk kanske. Men ändå bättre än vad jag först tänkte: att komma hem och känna att jag vill plocka ihop alla kroppsdelar som ligger utspridda i olika väskor och IKEA-påsar.

Mitt fokus på skoterkollo har varit på att köra skoter, leva under rådande omständigheter och att göra klart de jobbgrejer som ska vara klara idag och möjligtvis imorgon. Köra skoter vet ni redan vad jag menar, jag har ju postat cirka en triljard bilder på det på instagram. Ja det är min känsla i alla fall.

Leva under rådande omständigheter innebär att bo tätt med människor jag inte vanligtvis bor med. Ibland inte ens känner. Att tillbringa varje minut varje dag tillsammans, samsas om samma lilla badrum och varmvatten som räcker till 3 duschar fastän vi är 7. Vara i fas med humör och dagsform och feeling. Bara en sådan sak som att vilja äta samma middag. Nej men det är så mycket med skoterkollolivet som är svinkul och samtidigt utmanande och extremt lärorikt med ett uns självinsikt.

Och så jobbet då. Jag har jobbat massor. Jobbat mer än vad jag har umgåtts. Haft fullt fokus på det som ska göras här och nu men kanske inte riktigt haft samma fokus på det som ska bli klart nästa månad. Det är tankar som hinner tänkas när det inte är fullt upp med precis allt annat.

Eftersom skoterkollo gått åt till allt ovan så erkänner jag till fullo att jag har exakt noll koll på vad som hänt i omvärlden förutom the obvious (vilket för mig innebär alla nyhetsflashar från Sveriges Radio). Mello? Hörde något om Loreen. Vet absolut inget om vad diverse influencers gjort eller något som sport.

Igår när vi kom hem så hann jag vattna blommorna och spola i toaletten två gånger innan vattnet tog slut. Och nu såhär morgonen efter har vi fortfarande inget vatten pga oklar anledning som ska redas ut as we speak. Inte av mig, för jag sitter på ett tåg mellan Åre och Ljusdal för att hämta upp min bil som stått hos mina föräldrar utanför Bollnäs. Och min hund! Igår kväll körde vi fyrhjulng till ett förråd några kilometer bort för att duscha och gå på toa och sedan kom vi hem vid 22 och gjorde pommes i ugn. Det enda jag var sugen på. Krismat!

Medan min VVS-kille fixar vattnet och reder ut om det är pumpen som gått eller vad som hänt, så åker jag genom Sverige och samlar några fler restimmar.

Men ikväll, DÅ är det jag som plockar upp skärvorna av mig själv:

Sorterar smutstvätt

Packar upp all utrustning i äventyrsrummet

Inventerar kylen och reder ut vad som ska köpas

Går igenom kalendern och förbereder mig lite

Slänger alla blommor som dött

Ser över ekonomin och allt som är på plus- och minuskontot

Går igenom räkningar och kvitton och allt vad det är

Styr upp träningsplanen

Herregud vad det skriker vardag om ovan. Efter +4 veckor längtar jag lite. Men, fear not. Om exakt två dagar kommer jag sakna äventyrandet igen och har säkert siktet inställt på mer av det.