Jag var ute och sprang i måndags kväll. En kort runda på stig och nyfallen snö. 30 minuter bara. När jag kom hem tog jag fram skruvdragaren och skruvade upp åtta tavlor som stått på golvet och samlat damm de senaste månaderna. Jag har tänkt på dem länge men inte kommit till skott.
Det finns inget motiv i dem eller så, men jag tänker att det nog händer efter nästa springtur.
Hur jag identifierar mig som en tränande person går i perioder. Men jag tänker att jag ska vara det nu igen. Jag skaffade gymkort för några veckor sedan och har varit där några gånger. Och så tränar jag ju med PT en gång i veckan (ibland två gånger, ibland noll gånger) så nog tar jag mer i bänk, mark och böj nu än någonsin tidigare. Men den där känslan och självklarheten att vara en tränande person sitter inte i det, för mig. Det handlar om hur jag prioriterar.
Jag vill prioritera träning högt. Jag vill att det ska vara viktigt för mig. Det händer sig inte av sig själv och absolut specifikt särskilt inte när jag ligger på 100% beläggning som frilansande konsult. Det är lätt hänt, som den prestationsperson jag är, att träningen ryker till förmån för en akut leverans, ett väldigt *viktigt* möte eller att jag offrar min tid för just den tiden var ju när *alla andra* kunde.
Så kan det vara ibland. Och så räknar jag att det är som konsult eftersom jag tar betalt för att hantera det. Men inte 100% av alla gånger.
I måndags sprang jag, och så var jag på medicinsk yoga mitt på dagen
Igår när det var tisdag blev det en långpromenad i mörkret och ett kort yogapass
Idag när det är onsdag har jag lyft tungt på logen hos Isabelle
Imorgon är det torsdag och då blir det inget alls för jag ska på gala
Sedan när det är fredag ska jag på heldagshike och kör hemmayoga på kvällen
Och lördag och söndag blir det ett gympass per dag och så lite långpromenerande.
Jag ska försöka bli en tränande person duger inte. Ordet försöka kan gå och gömma sig, det vet du ju sedan förut. Om något ska hända, som inte hänt förut, så behöver jag hitta en strategi för hur jag kan göra annorlunda och därmed se till så att det händer.
1.
Jag skriver in träningen i min analoga kalender, och blockar tiden i min digitala kalender.
2.
Det kommer absolut att hända att jag tränar istället för att diska/plocka/städa/göra något annat nyttigt.
3.
Jag övar på att tacka nej när något kommer som skulle kunna ta över min blockerade träningstid.
Vad tror du om det? Jag har en miljon träningsbilder i arkivet från min tid som träningsbloggare. Här är några höjdpunkter som absolut får mig att skratta högt. Men jag blir också varm i hjärtat av dem.
Okej, mer träning här inne eller inte? Klicka i hjärtat om du spontant känner JA!
10 kommentarer
Mer träning! Det gillas 🙂
hurra hurra
Mer träning så klart!
KUL! var ju trots allt där jag började en gång i tiden..
Gärna mer träning!
Håller helt med om att träningen inte bara händer av sig själv. Det behövs planering och disciplin och viljan att vara en som tränar.
verkligen
Gärna mer träning, men inte massa siffror (typ 4×7 st i pulsnivå 4, 20 sek x200 m, 30 x 5 tröskel…) Min hjärna zoomar ut då ???? Men jag gillar inlägg om träning med fina bilder som ger inspiration.
????????
Håller med.
Jag blir inspirerat och motiverat av att nån annan träna eller att nån hittar en lösning när man inte ha mycket tid, men det spelar ingen som helst roll exakt vilken sorts träning personen kör och ännu mindre exakta tider eller vikter. vi är alla olika och livet går i olika perioder också. Gillade tex bilden Sara hade på instagram där hon lyfte tung och skrev att det var tungt utan att veta vilken vikt. Mer sånt är kul.
tack för din kommentar. det blir gaanterat mer!