Daniel Crespi Walking Dinner

Jag åkte ner till Stockholm för att hämta min kille från jobbet. Och för att fira honom förstås, eftersom han fyllde 40 i fredags. Det är svårt att fira riktigt bra när jag har förväntningar på hur det ska bli, men en kväll med en Walking Dinner på flera av Daniel Crespis restauranger i Gamla Stan blev starten på en perfekt lördagskväll. Några sena timmar på Ninja Vinbar på söder fick avsluta den.

Vi älskar Daniel Crespis stil på mat. Hedonistisk, beskriver han den med egna ord och ja det stämmer. När Daniel Crespi gästspelade på Granen i Åre för några år sedan så var dekadent ledordet. Och nog var det dekadent även i lördags när vi började på The Burgundy med Champagne och Sauternes, friterade grodlår och trippel anklevermacka. Just begreppet Walking Dinner innebär att man tar några rätter på respektive ställe. Det är inga ordentliga promenader som bjuds mellan sittningarna, eftersom allt håller till i samma hus, men det är ett roligt sätt att få prova olika inriktningar på.

Vi tog några steg i det försikta lördagsregnet och förflyttade oss till La Ragazza som smällde till med ordentligt bra viner och tre rätter vilka bland annat innehöll min favorit för kvällen (tror jag nog): Vitello Wagyunato. En omvänd vitello tonnato med riktigt bra råvaror.

Sedan gick vi vidare till Djuret där tempot blev lugnare och vi återigen imponerades av både vin och mat. Anka, vilt, och så en smörstekt brioche med både pilgrimsmussla och ännu mer anklever. Nej men skoja inte. Femplus.

Väldigt mäta avslutade vi på Tweed och La Niña med dessert och vin jag faktiskt inte minns. Jag hade lätt kunnat tillbringa en väldigt trevlig kväll enbart här! Det är ett genialiskt koncept att ha ett kök med flera restauranger, det ger skäl att återvända många gånger. I alla fall vill jag tillbaka igen. Riktigt bra. Och faktiskt bättre ju mer jag tänker på det.

Efteråt åkte vi till Ninja Vinbar på Katarina Bangata som, surprise, hade ett av de favoritvin som vi noterade från kvällen. Femplus för det. Och alla andra framförallt orangea viner vi provade. Det var ett tag sedan jag botaniserade bland det som är orange men det har jag saknat.

Eftersom det var ett 40-årsfirande vi sysslade med i helgen så smygstartade vi förstås i fredags också. Jag hade köpt en stor svensk hummer och kompletterat med några nävar räkor, så det blev skaldjurskväll sent inpå kvällskvisten när min kille kom hem från jobbet. Jag hade köpt surdegsbaguette, franskt smör, en bit ost (Tegel är vår favorit) och lyckats pricka in en fullträff från Systembolagets tillfälliga. Vi brukar bara servera vanlig mayo när vi har våra skaldjurskvällar. Skaldjur är för övrigt är en favorit, det är därför vi gillar alla månader som innehåller bokstaven R. Då är skaldjuren som bäst för då är vattnet kallt här i Norden.

I söndags var det dags att köra hemåt igen. Vi packade bilen och gjorde ett stopp i Uppsala. Jag hade beställt en tårta med hallon och pistage från Leijon Konditori och vi tog en väldigt sen frukost där också. Jag påmindes om alla gånger man körde den gamla vägen förbi Uppsala med den där evighetsraksträckan med alla trafikljus.

Till kvällen fick min kille laga mat. Han skar upp bakpotatis likt hasselbackare och fyllde dem med skivad tomat, aubergine, zucchini och vitlök. Sedan på med olja, salt, peppar och en kvist timjan och så fick de knytas ihop i paket och bakas i ugn. Medan söndagsregnet strösslade världen stod han och grillade köttbitar och så vispade jag ett brynt smör. Enkelt, gott och femplus det med.

Det var allt för nu. Blev visst bara mat från den här helgen. Idag när vi kom hem till Åre till lunch så gjorde jag ändå några 3-reppare marklyft på 125 kg. Man älskar ju en bra uppladdning!