Tiden som omgärdade mitt fyrtionde födelseår var fyllt av high on life moments. Jag köpte hus, flyttade in, förlovade mig, hade stor framgång i jobbet och förväntningarna på framtiden var höga. Livet lekte trots att jag säkert minns många fler av mina highs och tappat bort de flesta av mina lows. Nu har jag fyllt fyrtioett och livet leker inte alls på samma sätt. Nu är jag både ärlig och krass med dig. Det mesta i mitt liv är fantastiskt, men någonstans längs vägen blev det mer allvarsamt mer fler orosmoln och mindre lekfullt och där de flesta av anledningarna rör min hälsa och det där allmänna livsflowet.
Men jag fyllde är igår ändå och hade inte alls tänkt på det särskilt mycket jämfört med hur mycket jag uppskattat och verkligen längtat efter och firat mina fem föregående födelsedagar. Det är nog ett tecken i tiden. Mår jag bra så har jag lätt till flow och firande. Med mer oro och funderingar i livet så finns inte utrymme i själen för lika mycket lättja. Det är därför jag beskriver det som ett skitår trots allt som ändå ser ut att gå lekande lätt på utsidan.
På min födelsedag vaknade jag i Norge och somnade i Sverige. Jag hade precis varit med på en storslagen 17-rätters upplevelsekväll med en av Norges superkockar och tillbringade natten i ett spegelhus i skogen. Jag ska skriva ett eget inlägg om det.
Men det jag verkligen tar med mig från Norge är det fantastiska Operahuset. Aldrig har väl jag varit intresserad av arkitektur på ett sådant sätt men hela upplevelsen av Operahuset gjorde stort intryck på mig. Så imponerande och tillgängligt. Och att Operahuset verkligen är ett besöksmål i sig trots att man inte behöver gå på opera för att förstå det.
Operahuset i Oslo är som ett fjäll, eller isberg, mitt i staden. Man kan gå nästan var som helst på det – och det finns både sluttningar och trappor. Det är vackert upplyst på kvällen och med vacker utsikt över stan. Så fint!
Vi käkade middag på Oslo Streetfood. Vilket inte var lika WOW som i London som vi just kom från, men det var kul ändå. Allra bäst var Tacos al Pastor Oslo, de ska tydligen ha en egen taqueria också i Oslo. Och så bodde vi på Clarion The Hub mitt i stan. Praktiskt när man typ har 18 timmar på plats.
På min födelsedag så reste vi hem till Sverige och Åre igen, så det blev något av en mellandag. Förra året, när jag fyllde 40, så var det min största önskan att sova i huset för första gången. Vi öppnade en flaska champagne och åt pizza i sängen minns jag. Och nu när jag fyllde 41 så fick jag somna hemma i min säng igen. Ett år senare och så otroligt mycket har hänt. Jag fick den här solnedgången:
Vi tänkte äta något enkelt till middag, typ omelett eller så eftersom vi kom hem sent. Men så tog min kille en runda inne på ICA och bjöd sedan på anklever med syltiga jordgubbar på smörstekt bröd. Toppad med pistagenötter. Och så delad vi på en cheesemelt.
Ja, visst borde jag vara lyckligt med allt som händer i livet. Med överraskningar och upplevelser och roligt jobb och allt vad det är. Men borden och måsten är två as som inte är bjudna på mitt kalas. Och kanske blir detta år ett wow-år?
Här kan du läsa om när jag fyllde 40
2 kommentarer
Grattis i efterskott! Jag blir ganska nyfiken på vad som gör ditt nuvarande år sämre än det förra – vi ser som sagt mest en massa fantastiska bilder från dig – men det antar jag att du utvecklar om du vill. Önskar dig en fin helg.